Rapport från ECVC GA 2019 – valda delar

Joel Holmdahl

I slutet av mars deltog jag och Torgny Östling på Europeiska Via Campesinas årsmöte i
Bryssel under tre dagar. Det var ett något rörigt möte men i stora drag positivt. Flera
nya medlemsorganisationer valdes in och NOrdBruk förankrade ytterligare frågan om
skogens betydelse. Nedan går vi igenom ett par av de punkter som upptog mest tid och
fokus.

Skogen
Torgny har under lång tid arbetat med att lyfta frågan om suveränitet över frågor som
har med skogen att göra. På flera sätt har men inom EU-kommissionen försökt
formulera olika program där skogsfrågor inkluderas. Ofta sker detta genom att man
formulerar det som klimatåtgärder eller som stöd till ”hållbara skogsbruksformer” osv.
Inom LAND-arbetsgruppen i ECVC har frågan lyfts och förankrats inom ECVC för att vi på
Europeisk nivå måste hantera denna fråga, inte bara vi i norden.

Ett av två parallella möten som tog plats förmiddagen dag två handlade således om
skogen. Torgny och jag presenterade vårt perspektiv och den skrivning som Torgny
förberett som förslag till ECVC positionsdokument. Det var en god diskussion där andra
länders delegater presenterade hur man såg på skogsfrågorna i sitt land. Vi upplevde
det som att fler förstod betydelsen av skogen i ett Svenskt perspektiv och att frågan
måste hanteras tillsammans. Dokumentet ska kompletteras med exempel från andra
länder och även gärna med ytterligare förankring hos Samerna.

Vi kan alltså, om vi fortsätter lyfta frågan, förvänta oss mer stöd och arbete inom ECVC
med skogsfrågor. Nu är det bara organisationerna i Sverige kvar. De som säger sig vara
mot en överföring av suveräniteten till Europa här hemma men sedan agerar tvärs om
väl i Bryssel.

Deklarationen
Deklarationen om rättigheter för småskaliga jordbrukare och andra som arbetar på
landsbygden gick som bekant igenom FN-maskineriet strax innan nyår 18/19 efter mer
än ett decenniums arbete av LVC, FIAN och flera andra allierade. Sverige röstade emot
tillsammans med sju andra länder, huvudsakligen anglosaxiska länder samt Israel och
Ungern – inget trevligt sällskap med andra ord.

Att vi nu har en deklaration som belyser våra rättigheter innebär inte att det blir någon
förändring. Vi måste nu börja arbeta aktivt med att använda dokumentet och utarbeta
konkreta metoder för att utmana byråkratin och politiker med detta som redskap. På GA
fick vi insikt i hur andra länder har påbörjat arbetet med deklarationen och det kan
inspirera oss till liknande arbete här.

I Sverige har NOrdBruk sedan flera år samarbetat med FIAN i frågor gällande
rättigheter. En första viljeyttring mellan organisationerna har redan tagits angående att
jobba med detta i Sverige. Inget konkret har dock påbörjats.

I arbetet inför deklarationens omröstning i FN mötte vi FN-ambassadörer och andra
representanter. Det genomgående intrycket vi fick av dessa kontakter var att detta
anses vara en fråga som enbart berör globala syd och är mer att betrakta som en
biståndsfråga än en rättighetsfråga. I synnerhet inte en fråga som är aktuell i Sverige.
Det klargjordes från officiellt håll efter NEJ-rösten att man gjort så av två huvudsakliga
skäl. Det behövs inte, nuvarande dokument räcker. Samt att det kan bli problem och
motsägelser i förhållande till nationella lagar och multilaterala avtal. Läs: vinster före
rättigheter och att det är besvärligt med samefrågan.

Vid pennan – Joel Holmdahl, styrelsen NOrdBruk