Mark och naturresursfrågor – nu i EU:s finrum

Rapport skriven av Torgny Östling, NOrdBruk

Den 7:e december deltog jag i en heldags konferens i Bryssel om ’land’. Inbjudan kom från vår europeiska Via Campesina organisationen ECVC, EU-parlamentets gröna grupp i jordbruksutskottet och Europeiska Ekonomiska och Sociala kommittén. Inbjudan skickades bl.a. till organisationer som vi samarbetar med i frågor som rör naturresursfrågor och förvaltning av mark, jordbruk, skog och fiske.

På ’ledig’ dag skulle jag också träffa svenska EU parlamentariker för att informera och söka stöd i bl.a. ämnet mark och förvaltning av naturresurser som var på dagordningen på konferensen. Dessutom skulle en journalist på Landets Fria ringa för intervju*.

Tredje dagen var helt bokad för att representera ECVC:s småskaliga skogsbönder i EU-kommissionens Civila Dialoggrupp i Skogsfrågor (CDG Skog). En av flera kommittéer som agri-direktoratet arrangerar för olika gröna sektorer och som ska fungera som remissinstans. ’Remissinstans’ är en dålig jämförelse, men det närmaste man kan komma. **

Konferensen ’Access to Land for farmers in EU ’ (’Tillgänglighet till mark för bönder i EU’) var en i raden av konferenser som har hållits, också med gäster från länder öster om unionen, efter att FAO (FN:s organ för livsmedel och jordbruk) 2012 publicerade ’Voluntary Guidelines of Governance of Tenure of Land, Fisheries and Forest in the context of national food security’ (VGGT). (Fritt översatt: Frivilliga riktlinjer för förvaltning av besittning av mark, fiske och skog i förhållande till nationell livsmedelssäkerhet). Jag har följt utvecklingen på kontinenten de senast åren och deltagit i tidigare arbetsgrupper och seminarier. Se rapport från en konferens som NOrdBruk och människorättsorganisationen FIAN anordnade här hemma 2016***.

NOrdBruk har från det att vi började som ett bonde-nätverk i början av 90-talet protesterat och informerat om de följder vi befarade skulle komma i.o.m. EU:s lagstiftning. Följder som senare har bekräftats med bl.a. spekulation i mark och fastigheter, riskkapitalister inom gruvbranschen, skogsklippare, utnyttjande av billig arbetskraft från fattiga länder under bärsäsongen, sänkt självförsörjningsgrad på mat etc.
****Se artiklar från 1992 och framåt i bl.a. ÖP, Miljömagasinet, SR P1, eget utgivet material, etc.

Land-konferensen som hölls i EU-kvarteren (halva dagen på parlamentet) hade på dagordningen förvaltning, ägande, sedvanerätter och mänskliga rättigheter.
Den mest spekulativa frågan, landgrabbing, sker idag globalt och påverkar bygder, regioner och nationer. Det är framförallt småskaliga producenter på land och till havs som drabbas.

VGGT är ett frivilligt regelverk som utarbetats av FAO, dess medlemsstater och i samarbete med Via Campesina och andra frivilligorganisationer. Det är den första officiella bekräftelse från världssamfundet på sambandet mellan dagens politik och den avveckling av jordbruk och den roffarmentalitet på naturresurser som råder globalt – även här i Sverige. Globalisering och EU:s fria rörlighet av kapital stimulerar avfolkning av landsbygd och försvårar för producenter att behålla, få tillgång till eller köpa åker, bete, skog och för kustfiskare koncession på fiskevatten. (I ’kapital’ inkluderas fast kapital, t.ex. fastigheter, mark, naturresurser..)

Paneldeltagare redogjorde för, i detaljer olika men i principer likartade, förhållanden i sina hemländer för traditionella naturbrukare och deras problem att bruka och förvalta åkermark. Problem som mer eller mindre liknar förhållanden här hemma.

Stora delar av Skottland har en likartad historik som Norrlands inland. Öststaternas situation har förändrats dramatiskt efter Sovjetunionens fall och där det nu ser ut att bli mycket mycket svårt att på kort tid anpassa sig till rika EU-länders avreglerade mark- och naturresurslagstiftning. Och som alltid är konsekvenserna när utförsäljning sker ut från regioner och nationer i det närmaste oåterkalleliga.
Trots skillnader i levnadsstandard och politiska system under 1900-talet, var igenkänningsfaktorn från olika delar av EU jämfört med svenska förhållanden stor.

Under den allmänna debatterna under dagen kommenterade jag att skog, som är en viktig del i VGGT, också har stor påverkan på allt vad som diskuterades under dagen. Bl.a att bönder konkurreras ut från jordbruk p.g.a. spekulation och prissättning på skog inte bara i Norden utan även på kontinenten. Skog som också har flera fundamentala betydelser för samhället i stort, t.ex. i klimatfrågan.

ECVC var på väg att lämna förslag till den text som utskottet så småningom ska lägga fram för parlamentet (preliminärt i juni). ECVC lade till skog utifrån en del av mina kommentarer, då den aspekten saknades helt i det preliminär utkastet. Utskottets ordförande hade uppmärksammat det jag sagt och lovade att komplettera materialet med skog och skogsfrågor. M.a.o. skog var inte helt enkelt och självklart utan måste förklaras trots att FAO:s VGGT är så tydliga i sina artiklar. Om skog skulle komma att hamna utför utskottets förslag är det inte bara allvarligt för kombinationsbruket jord/skog utan också för att man då förminskar betydelsen av VGGT till att gälla bara jordbrukande bönder och åker- och betesareal och därmed förminskar betydelsen av skog och hav.

Hela frågan borde följas upp av oss i NOrdBruk mer än vad som görs idag – kanske tillsammans med systerorganisationer i Norden. Utskottets förslag är i grunden mycket bra – ett verktyg för oss här hemma då det i texten föreslås att VGGT ska implementeras i unionens medlemsländer och att kommissionen bör se över konsekvenserna av kapitalets fria rörlighet och komma med förslag på åtgärder.
Utifrån de svenska departementens synvinkel här hemma avser inte VGGT förhållanden i Sverige och behöver därför inte efterlevas annat än i fattiga länder i Syd.

Det är en märklig upplevelse, en ny känsla att se representanter från kommissionen, parlamentet och FAO i samma panel diskutera kapitalets fria rörlighet – en av EU:s 4 grundpelare. Att debattörerna satt där är en följd av att FAO uppmärksammade öststatsländernas utsatta läge (i samband med förhandlingarna om inträde i EU) samtidigt med den landgrabbing som pågått globalt. Idag köper utländska bolag och enskilda stora arealer jordbruksmark i de olika länderna på bekostnad av det inhemska jordbruket och enskilda bönder drabbas hårt.

Det är märkligt och motsägelsefullt att höra argumenten då jag jobbat med frågor om landgrabbing och markspekulation utan egentlig respons i 25 år från någon av samhällets förvaltningar lokalt, regionalt, nationellt, kontinentalt eller globalt.

Självklart ingen konfrontation dom emellan – men ändå att kommissionen har blivit alltmer trängd de senaste två åren. Efter långt försvarstal och förminskande av problemen lovar tjänstemannen från kommissionen att grundpelaren, kapitalets fria rörlighet, ska ses över…

Sverige är ännu en okänd faktor i dessa sammanhang trotts den naturresursrika nation vi är och den stora påverkan det har på vår landsbygd och på våra gröna näringar – ja på hela samhället och vår förvaltning av naturresurser också på lång sikt för generationer framöver. Inte bara på vår egen situation utan också på de områden på södra sidan klotet som vi idag i onödan belastar p.g.a. minskande självförsörjningsgrad på livsmedel och foder.

Under ett kort möte med Max Andersson parlamentariker från miljöpartiet informerade jag om VGGT, dagen efter konferensen. Mötet blev begränsat p.g.a. torsdag och resor hem för ledamöterna och förhinder från parlamentariker som sitter som suppleant i jordbruksutskottet.

Risken finns att engagemanget i frågan blir begränsat om inte NOrdBruk ökar kontaktytan med parlamentariker och riksdagsmän från olika partier som sitter i aktuella utskott.

På ’skogskommitténs’ (CDG Skog) punkt på dagordningen om landanvändning (LULUCF – Land Use, Land-Use change and Forestry) begärde jag efter föredragningen att EU-kommissionen till nästa CDG-möte skulle svara på:
– vilka planer det finns för att stoppa spekulation på mark och landkoncentration inom EU och öka möjligheterna för brukare att behålla och anskaffa jord- och skogsbruksmark. Viktigt också i förhållande till de unga brukare som idag inte har möjlighet att starta jord- och skogsbruk p.g.a av dagens markpriser. Priser som uppstår när kapitalstarka grupper, investerare och placerare nationellt och internationellt konkurrerar ut bönder för att använda marken för industriellt brukande, för andra ändamål eller som ren och skär penningplacering
– hur kommissionen tänker sig att medlemsländerna ska kunna införliva VGGT i sina regelverk samtidigt som kapitalets fria rörlighet råder inom unionen
– hur klimatfrågan ska kunna lösas utan att man först reglerar frågor om förvaltning och ägande av mark med hållbarhetsmålen som prio ett. Föredragningen hade särskilt handlat om LULUCF i förhållande till klimatet. Klimatfrågan också är ett viktigt ämne i FAO:s VGGT.

Att angelägna frågor kommer upp i högsta konseljer betyder inte att frågor kommer att lösa sig av sig självt. Det har vi sett så många gånger förr t.ex. när galna kosjukan bröt ut samtidigt med mul- och klövsjukan kring 2001. Ett stort engagemang för jordbruket och systemkritiskt tänkande blomstrade en stund, också här i landet. Men att då förvänta sig att statsmakter skulle ändra sin politik, att multinationella livsmedels- och skogsföretag skulle släppa sin kontroll över marknader eller att investerare skulle avstå från spekulation – är naivt. För en förändring krävs det mer av oss – bönder och konsumenter och de organisationer som arbetar för en mångfald av livsmedelsproducenter och skogsbrukare och gröna näringar över hela landet.

* Se: https://www.landetsfria.se/artikel/126112
**CDG är rådgivande inom olika jordbrukssektorer med representanter från olika delar av samhället. Producenterna, bönderna, är den största gruppen. Kommissionen informerar om sitt arbete och sina förslag eller initiativ som kommer att läggas fram i de olika institutionerna – framförallt till parlamentet och ministerråden. Representanter frågar och uttrycker sina åsikter – sällan enhälligt. ECVC hade för första gången tre stolar av ca. 50 platser i kommittén. För första gången på tio år hade jag sällskap från de egna leden – en mycket bra känsla då vi från ECVC i olika CDG ofta har avvikande och ’besvärande åsikter’. Under tio år har jag fram till idag suttit i denna kommitté som enda representant från vår bonderörelse.
Ersättningar från EU: Flygresan (ekonomiklass) och billigaste färdmedel i övrigt (ej taxi) betalas av kommissionen. Traktamente betalas enligt schabloner och kompenserar inte fullt ut uppehälle och vandrarhem med den tid det tar p.g.a. brist på anslutningar som är till norra Sverige.
*** NOrdBruks och FIAN:s hemsida
Se Gustafs rapport med NOB-logga
**** Se artiklar från 1992 och framåt i bl.a. ÖP, Miljömagasinet, SR P1, eget utgivet material, etc.