Sammanfattning av NOrdBruks position i frågan om skogens förvaltning.

Home / Rapporter / Sammanfattning av NOrdBruks position i frågan om skogens förvaltning.

Skogen i EU

Skogsarealen i unionen fördubblades 1995 när EU12 blev EU15 (i.o.m. Österrikes, Sveriges och Finlands anslutning) och täcker idag 40 % av EU:s landareal.

Skogens betydelse inom unionen har ökat, i takt med att medvetenheten om den förnyelsebara naturresursens ekonomiska och miljömässiga betydelse blivit alltmer uppenbar. Framförallt har klimatdebatten övertydligt visat den roll skogen spelar i biosfärens O2 balans – en avgörande roll bland flera olika klimatfaktorer.

På fyra i topplistan ändras positionerna från år till år

Skogsmark, mörk grön (dubblerades 1995) och täcker 40% av landarealen inom EY. 60% av skogsinnehavet ägs av privata.

State of Europe’s Forests 2015 med siffror från 2010

Exempel på mängd skördad skog m3 / år

Sweden                    70 000 000

France                      54 000 000

Germany                  53 000 000

Finland                     49 000 000

Polen                        37 000 000

Austria                      19 000 000

Rumania                   14 000 000

Bulgaria                      6 000 000

Denmark                     2 000 000

……………                                                  

EU              411 000 000

Förhoppningsvis gör debatten på alla olika nivåer att också förståelsen ökar, för vad skog betyder som resurskälla, både som användbar fossilfri förnyelsebar produkt och som fotosyntetisk faktor för att kyla ned planeten. Skogens del i den biologiska mångfalden, dess sociala, kulturella, miljömässiga och ekonomiska roll behöver belysas såväl där skogs-innehavet är begränsat som i andra länder där skog dominerar.

Risken är att skogens betydelse blir synliggjord för sent och att i det närmaste irreversibla konsekvenser redan uppstår, som förändrar lokalt klimat, vattentillgång och kvalité, orsakar jorderosion och försämrar tillgång på olika råvaror. Det är gott om exempel globalt där jordbruk påverkats negativt av överexploatering av skog.

Jord / skog

I den storleksrationalisering, industrins ökande kontroll och specialisering av jordbruk som pågår, minskar förståelsen för kopplingen skog – jordbruk. Detta gäller generellt i länder där kombinationen jord- skogsbruk varit naturligt regionalt men även som i Finland, Sverige och Norge där skog oftast varit en integrerad del i de nationella jordbruken (som en ’gröda’ i produktionen och en del i att vara bonde).

Ekonomi och handel

Nationalekonomiskt är skog en stor exportvara i flera medlemsstater. De två nordiska länderna (Sverige och Finland) som byggt sin välfärd och levnadsstandard framförallt på papper- och trävaruprodukter är alls inte ensamma på tio i topp listan. Frankrike, och Tyskland har jämförbar industriell produktion medan Polen och andra medlemsstater bygger ut sin potential. Förekomsten av importerad råvara för förädling av råvaran för försäljning på världsmarknaden skiljer sig åt mellan länderna. Att skog spelar en dominerande roll i Norden beror lika mycket på stort skogsinnehav på stora landarealer som på lågt befolkningstal och historiskt kulturella förhållanden.

De multinationella företagen

Multinationella skogsbolag tillåts använda samma metoder att dominera skogsbruket som inom den globala jordbruks- och livsmedelsindustrin i jordbruket. Mönstret, för att öka de multinationella företagens markinnehav, kontroll över handel, prissättning på råvaran till industrin, skördemetoder, etc, upprepar sig.

Enkelt uttryck har globalisering och EU:s frihandelsregler orsakat prisras på råvaran. En bonde som går ut och hugger i sin skog i dag får, på olika håll i unionen, lika mycket betalt som 1980, trots att kostnaderna för olika insatsmedel i produktionen ökat flera gånger om.

Denna så kallade utveckling har därför gett stora övervinster till multinationella skogsbolag på böndernas och andra skogsägares bekostnad i t.ex. Norden. Det har i sin tur ökat bolagens förmåga att investera i andra delar av Europa (särskilt i söder och öster) såväl som på kontinenter i Syd. Följden blir exploatering av mark, plantager med t.ex. Eucalyptus, storskalig överavverkning och jordbruk som trängs undan från traditionella åker- och betesmarker.

Kunskap

Medvetenheten kring skog och skogsfrågor är begränsad, då vårt civila och urbaniserade samhälle endast kommer i kontakt med trä i de slutprodukter vi använder. Råvarukällan skog, produktion, distribution, etc. sker ännu mer osynligt och längre bort från befolkning jämfört med jordbruk och med ett förhållandevis begränsat antal människor som arbetar i de olika leden.

Ungefärlig fördelning av produktionen i ett nordiskt land: konstruktionsmaterial 47%, papper 42% och biobränsle 11%

Avverkningsvolymerna per år i Europa är enorma och skulle kunna synliggöras om man översätter statistik med mängden avverkat virke per år till olika bilder av höga travar av stock tvärs över vägbanor från Barents hav till Medelhavet eller långtradare fullastade med timmer på rad över halva jordklotet bara från ett av de fyra i topproducerande länderna.

Ökad kunskap om skog som förnyelsebar råvara krävs då olika intressen drar åt olika håll samtidigt. Skogen behövs som en kolsänka och en källa för en mångfald av arter. Samtidigt ska trä som konstruktionsmaterial ersätta fossil- och energikrävande byggmaterial, tillsammans med pappersindustrin som utökar sin produktion. Dessutom planerar flera nationer och EU för en kraftigt ökad användning av biomassa.

 

EU utvidgar sina befogenheter

Skogsstrategin

Inom EU finns inte någon rättslig grund för en gemensam skogspolitik. Men den nationella skogpolitiken påverkas av unionens lagstiftande befogenheter i en rad ämnesområden – framförallt ifråga om handel och handelsrelaterade direktiv.

Handelsrelaterade direktiv rör t.ex. etablering och investeringar (i t.ex. jord- och skogsbruksmark), konkurrens och diskriminering av aktörer på investeringsmarknaden. Andra områden där de nationella besluten måste anpassa sig till EU-lagstiftning är t.ex. energi och klimat och skogliga överenskommelser internationellt.

Skog har också ingått i landsbygdsprogrammet i en begränsad del av EU:s jordbrukspolitik (CAP) och medel har kunnat ges till skogssektorn i likhet med andra investeringar på landsbygd.

De senaste åren har EU ökat sina ambitioner att styra över skog och skogsbruk.

Tidigare initiativ för ökat samarbete mellan medlemsstaterna omformulerades av EU Com 2013 i ’EU:s Skogsstrategi’ och antogs därefter i parlamentet.      https://ec.europa.eu/agriculture/forest/strategy/communication_en.pdf

Se en av ECVC reservationer i EU-kommissionens Civil Dialoge Group (CDG) angående ändrade maktstrukturer:

Reservation to draft resolution on the CDG Forest and Cork meeting 18 06 01

 Because of the formulations in the draft resolution of the CDG on Forestry and Cork 18 05 08 we wish to make a reservation to Mid-term Review of the EU Forest Strategy as a whole.

 Looking back on last year’s discussions about LULUCF and forest sector relative to CAP, we – European Coordination Via Campesina (ECVC) – want continued cooperation between the member-states of EU (if possible also with EEA-states) but with focus on substantial issues.

 The cooperation, we believe, will be more efficient if we concentrate on all broad questions as well as practical details described in this resolution , rather than what authority EU should have in the forest sector.

European Coordination Via Campesina (ECVC) also likes to add one issue to the forest priority list of cooperation in the CDG : The implementation of FAO’s Voluntary Guidelins on the Responsible Governance of Tenure of Land, Fisheries and Forest in the context of food security.

 18 06 02     Torgny Östling / ECVC

  

LULUCF

LULUCF står för ’markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk’ och är det område där man räknar på hur åkrar, skog och annan mark släpper ut, alternativt tar upp växthusgaser. EU har efter beslut 2018 ökat sina befogenheter i fråga om kontroll av medlemsstaternas kol-utsläpp och kol-bindning.

Regeringar från medlemstater med mycket skog emotsatte sig förslaget och det är ännu oklart hur den nationella skogs-suveräniteten (wood-sovereignty) påverkats.

Motståndet mot det ursprungliga förslaget var enhälligt inom Sverige bland organisationer, politiker och regering. I CDG Forest and Cork hördes inget motstånd eller ifrågasättande från de organisationer som visat opposition på hemmaplan.

 CAP 2020       

I resolutioner i CDG Forest and Cork uppmanade COPA/COEGA (samlingsorganisationer för bl.a. storskaliga producenter och producentkooperationen) tillsammans med närstående organisationer och miljöorganisationer 2017 och 2018 till ett utökat inflytande från EU genom att ytterligare knyta skogen till CAP. Inte bara som nu till landsbygdsprogrammet utan till EU:s jordbrukspolitik i sin helhet (också till I:a pelaren i CAP).

ECVC har reserverat sig ett flertal gånger när kommissionen eller organisationer kommit med förslag om att ge EU ytterligare makt över olika ämnesområden.

För att se hur diskussionerna kan gå till i CDG Forest and Cork, se bilaga ’Anteckningar från  CDG 2017 06 08’.

Lissabon treaty

I.o.m. att Lissabonfördraget trädde ikraft 2009 ändrades maktstrukturerna mellan EU och medlemsstaterna.

Då EU kommissionen är så tydlig med att öka unionens inflytande över skog och skogsbruk behöver det därför klargöras hur ett politiskt område, som t.ex. skog, kan komma att införlivas under EU:s rättsakter. M.a.o. hur en sådan beslutsprocess kan komma att ske, om och när den är möjlig – med eller utan alla medlemsstaternas godkännande.

Ett exempel på den oro som sprids av EU-kommissionens olika initiativ för utvidgat inflytande på skog, idag medlemsstaternas ansvarsområde. Utdrag ur svenska regeringskansliets promemoria: ”Faktapromemoria 2013/14:FPM15

Meddelande om ny EU-skogsstrategi Landsbygdsdepartementet 2013-10-25”

……Regeringen är dock oroad över den ansats som kommissionen valt i meddelandet eftersom delar av den är tveksam ur kompetenshänseende. Regeringen avser verka för att rådighet och ansvarsfördelningen kring flera initiativ förtydligas. Regeringens övergripande ståndpunkter vad gäller EU och skog är att skogspolitik är nationell kompetens och i övrigt, där kommissionen använder sin initiativrätt, måste subsidiaritetsprincipen respekteras. EU:s insatser på skogsområdet bör även fortsättningsvis vara begränsade.

Således verkar regeringen för att även den uppdaterade skogsstrategin respekterar och kompletterar medlemsstaternas nationella skogspolitik.”   ……   

 

 

FAO:s riktlinjer, parlamentets frågor och kommissionens svar.    (Se för hänvisningar bilaga ’Information om VGGT’.)

FAO:s ’Frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt för mark, fiske och skog i med avseende till nationell livsmedelssäkerhet’ publicerades 2012. Samma år inledde Via Campesina ett partnerskap med FAO efter det samarbete som skett med organisationen och det civila samhället i arbetet med VGGT.

Målen med riktlinjerna överensstämmer i stort med Via Campesinas uppfattningar om hur jord, skog och fiske ska förvaltas och är ett värdefullt verktyg för en förändring av jord- och skogsbrukspolitik. Ett verktyg, rätt använt, som också gynnar landsortsbefolkning med en rättvis resursfördelning i samhället.

Parlamentet ställde en lång rad frågor till EU-kommissionen p.g.a. de problem som stora delar av unionen har kring förvaltning av mark, markkoncentration, ungas svårigheter att starta jordbruk p.g.a. brist på åkermark, spekulation i mark, m.m. Resolutionen antogs med stor majoritet.

I resolutionen förtydligade parlamentet att ”…beskrivna problemen rör inte bara jordbruksmark utan även, på ett lika brådskande och angeläget sätt, skog och fiske”.

EU-kommissionen begränsade sitt svar i stort sett till förhållanden i östra EU och enbart frågor kring jordbruk.

Trots vaga och svårtolkade svar kring maktfördelning mellan unionen och medlemsstaterna – t.ex. vem som har befogenheter över bestämmelser över förvärv av mark – tydliggjordes vissa farhågor som anats men inte uttalats.

Se bilaga ”Information about the VGGT ” med hänvisningar till relevanta dokument.

Att utnyttja VGGT:s fulla potential i arbetet för hållbar förvaltning och med mänskliga rättigheter för producenter i olika gröna sektorer och landsortsbefolkning innebär för ECVC också att arbeta med näringar närliggande till jordbruk – bl.a. med skog.

Jordbruket kommer att dra fördelar när det tydliggörs att det system vi levt i med EU:s ekonomiska lagstiftning och CAP drabbar olika sektorer likartat – att ett mönster går igen i lagstiftningen som påverkar de olika näringarna bl.a. med prisras på råvaror och spekulation i jord- och skogsbruksmark.

Även för frågor kring klimat och biodiversitet ökar möjligheterna att visa bondens fulla betydelse inte enbart för framställning av mat – utan också sambanden med att framställa andra fossilfria produkter. I praktiken är bonden den länk mellan människa och natur som krävs för användning av förnyelsebara produkter, och hur man i praktiken kan använda fossilfria metoder för råvaruproduktion av livsmedel, konstruktionsvirke, fiber, bränsle, etc.

Vissheten finns, att det inte är små och medelstora jordbruk, skogsbruk eller andra gröna näringar som behöver förändras, utan att det är de politiska förutsättningarna som behöver ett systemskifte för att biologiska resurser på land och till havs återigen ska kunna brukas på ett sätt som gynnar generationerna framöver.

Förslag från NOrdBruk:

  • att ECVC:s generalförsamling säger nej till att mer makt över skog och skogsbruk överförs till EU
  • att ECVC:s styrelse också i fortsättningen verkar för skogs-samarbete mellan medlemsstaterna och mellan länderna i Europa
  • att ECVC verkar för ett ökat engagemang för skogsfrågor i samarbetet med FAO och försöker få upp frågan om VGGT på agendan i olika sammanhang i EU-administrationen

Marsätt  2018 11 05

Torgny Östling NOrdBruk / ECVC

 

Bilaga I  

NOrdBruks erfarenheter av 28 års anpassning och anslutning till EU:s jordbruks- och naturresurspolitik.

Svenskt jordbruk gjorde en total systemförändring 1990 som anpassning till dåvarande EG och kommande WTO. Hur mycket jord-, skogsbruk och kustfiske påverkats av anslutningen till WTO alternativt EU lämnas till en senare diskussion. Det på grund av att oavsett vem av dessa institutioners (likartade) politiska påtryckningar som bär skulden till dagens situation så är konsekvenserna desamma.

På 1980-talet brukades och förvaltades i Sverige, Norge och Finland ett jordbruk och förnyelsebara naturresurser med värderingar, solidaritet och ett samhällsengagemang som överensstämmer med matsuveränitet – även om begreppet inte var uppfunnet då.

Från sydligaste delen av Sverige (halvvägs från Medelhavet) till norska Nordkalotten och Barents hav i skogslandskapet och kustnära regioner bedrevs ett jordbruk för den inhemska konsumtionen i kombination med skogsbruk, alternativt i kombination med kustfiske. Större delen av regionerna i norr, fjäll och skogsmarker, är dessutom renbetesland.

På slätter i de södra landskapen odlades spannmål ofta i kombination med vall och mjölkproduktion.

Norra Sverige är ett av flera exempel i EU som påverkats mycket kraftigt av systemförändringen 1990. Dock, Sverige sticker ut som pådrivande (’bäst i klassen’) i att frångå 80-talets hållbara bruknings- och förvaltningssystem och införa storskaliga industriella specialiserade system.

Idag återstår endast en liten del (om någon alls) av de strukturer och system i skogsbygderna (70 – 80 % av Sveriges landareal) med mejerier, slakterier, sågverk, service, etc., som höll de gröna sektorerna igång.

Råvaruproduktionen sker nu på industrins villkor med storskaliga maskinella metoder även i områden med små åkrar långt ifrån varandra. Jordbruket anpassas till onaturlig mekanisering och automatisering där tidigare småskaliga metoder med djurraser och grödor anpassade till klimatzoner och naturliga betingelser användes olika i olika regioner.

Priser på i stort sett alla råvaror ligger kvar på 80-tals nivåer oavsett jord- eller skogsbruksprodukt.

Kustfiske, jord- och skogsbruk och alla gröna sektorer drabbas på likartat sätt.

En historiebeskrivning av en i de närmaste tre decenniers avveckling och avfolkning av förnyelsebar råvaruproduktion saknas – en historiebeskrivning med ’fortsättning följer’.

Faktum går ändå att konstatera. T.ex. har självförsörjningsgraden av mat sjunkit från 100 % till under 25 % (foder inräknat), med jämförbara statistiska underlag då som nu.

Mjölkbönder, grunden i det tidigare jordbrukssystemet med gräs som huvudgröda, har sjunkit i antal från nästan 30 000 till drygt 3000.

Ansvarslös förvaltning av förnyelsebara resurser har i förlängningen i naturresursrika regioner lett till minskade resurser till sjukvård, krisberedskap (t.ex. beredskapslager, extra civila beredskapsstyrkor för skogsbränder och andra extraordinära situationer), skolor, etc.

Urbanisering och en kraftig avfolkning på landsbygd är två sidor av samma mynt och drabbar den unga generations möjligheter att flytta tillbaka.

Sambanden jordbruksavveckling och CAP är inte svåra att se.  CAP reglerar och avreglerar framförallt frågor kring produktion, bidrag, kontroll och jordbrukets anpassning till frihandel.

Även ett landsbygdsprogram med stöd till olika verksamheter på landsbygd och medel för att bevara olika biotoper, Natura 2000, (stöd att undanta marker från produktion) ingår.

Kapital-liberaliserings-direktivet – en del av de fyra fundamenten i EU som styr ekonomiskt överstatligt över medlemsstaternas parlament – komplicerar frågan om vad som är orsak och verkan till den kraftiga avveckling och försäljning av mark och naturresurser ut ur region och/eller nation.

EU:s ’fria rörlighet av kapital’ är en viktig eller lika viktig men icke uppmärksammad orsak varför en generation bönder saknas idag i Sverige. Lika väl som frihandelsregler och jordbruksbestämmelser ser till att livsmedel ska betraktas som vilken handelsvara som helst ser ’den fria rörligheten för kapital’ till att jord- och skogsbruksmark och naturresurskällor på land och till havs ska betraktas som vilken investeringsmöjlighet som helst.

(Observera att olika direktiv i denna ekonomiska lagstiftning, som reglerar och avreglerar förvärv av mark, fastighetsbildning, sedvanerättigheter, konkurrens, diskriminering (se EU definition), etc., ’normalt’ brukar ingå i staters jordbruks- och näringspolitiska lagstiftning.)

Skog har varit en viktig del av jordbruket. Där markpriserna för åkermark i glesbygd skulle kunna vara överkomliga även för bönder, trots låga priserna på råvaror. Men priserna på skogsmark (som ingår i så gott som alla fastigheter) pressas upp till oöverkomliga nivåer för bönder av spekulatörer, livsstilsboenden och jaktintresserade, med penningkapital från urbana miljöer.

Skogsbygderna i norra halvan av Sverige drabbades under 1800-talets andra hälft – i början av sågverkens framväxt – av landgrabbing. Förvärvslagstiftning med bo- och brukarplikt på fastigheter infördes 1906, som satte stopp för ohämmad exploatering av norra regionen och var första steget till att en jordbrukspolitik infördes i landet. Regionen (med en yta motsvarande Rumäniens landareal) har sedan dess haft svårt att återhämta sig och är nu glest befolkat jämfört med Finland och Norge på samma breddgrader.

Dagens nyliberala politik, som driver på spekulation på mark, gör att regioner som tidigare förlorat större delen av mark och naturresurstillgångar (skog, mineraler, vattenkraft) är extra sårbara. Negativa ekonomiska och demokratiska spiraler skruvas till ytterligare genom avfolkning och nedläggning av jordbruk.

Multinationella skogsföretag har bildats i förlängningen av den tidiga inrikespolitiska perioden av inrikes kolonialistiska principer, när uppköpare av skog med tvivelaktiga metoder kunde roffa åt sig mark och rättigheter. I.o.m. uppköpen av mark gick också de fallrättigheter, som senare skulle visa sig vara en värdefull förnyelsebar energikälla, förlorad ut till andra delar av landet. Skatter och vinster flöt tillsammans med den strida strömmen av vatten i älvarna ut ur regionen.

Idag äger ett fåtal bolag tillsammans med staten mer än hälften av landytan och stärks av dagens globalisering som i sin tur leder till att de utvidgar sina domäner i Europa och på andra kontinenter – som i förlängningen drabbar våra kollegor i andra delar av världen.

Det privata ägarinnehavet av råvaran “trä” ökar i de befolkningstäta områdena långt från skogsbygderna i norr med avreglerad marklagstiftning. Endast en ytterst liten del av vad skog och andra naturresurser generera ger ett mervärde lokalt och regionalt. Ett mervärde av välfärd, service, infrastruktur och arbetstillfällen som undermineras när skatter och vinster försvinner ut ur naturresursrika regioner.

I likhet med andra länder och regioner i Europa går mönstret igen, att de tidigare drabbade områden som förlorat kontroll och förvaltning av sina naturresurser också är mera sårbara i perioder när avreglering sker av markförvärv, sedvanerättigheter och besittningsskydd.  Resultatet av förd politik går igen från tid till annan oberoende av geografiskt läge, Syd eller Nord, och kan också mätas i böndernas brist på eget jordinnehav alternativt ökat behov av att arrendera mark. Jämför hur mönstret går igen i Skottland, Rumänien och andra områden i Europa och globalt.

Tesen om ’naturresursernas förbannelse’ visar sig därmed även drabba regioner i länder med hög levnadsstandard och från början väl utvecklad välfärdssektor, när investeringsmarknaden styrs enligt ’kapitalets fria rörlighet’. Människor drabbas olika beroende på vilken levnadsstandard människor generellt lever på, men sektorer och samhällssystem följer likartade mönster.

Finland och Norge historiskt och idag har prioriterat och prioriterar annorlunda när det gäller

  • att fördela resurser rättvist stad – land
  • att också fortsättningsvis förvalta jord- och skogsbrukssektorn som en hörnsten i samhället
  • reglerat markinnehav långsiktigt med tanke på att skapa mervärden i områden varifrån naturresurserna skördas

Även dessa länder påverkas idag av rådande internationell lagstiftning men försöker minska på konsekvenserna för mer utsatta områden och näringar.

 

Bilaga II  Anteckningar från ett CDG 2017 06 08

Civil Dialogue Group Forestry and Cork Thursday, June 8th 2017, from 09:30 to 17:30 Brussels, Albert Bosrchette Building

ECVC Report

The CDG on forestry and Cork included a number of presentations by the commission on current action plans and on-going work and the adoption of two draft resolutions: 1. the resolution on EUTR, illegal timber regulation that was not relevant for ECVC, and 2. the resolution of the CDG on the role of Forestry in the future CAP.. The main point of interest for ECVC was the discussion with the EU commission on the future of CAP and the place of forests.

Resolution CAP Forestry. ECVC stressed that, learning from the impacts of CAP in the agricultural sector, small and medium size producers do not benefit from CAP and the current subsidies scheme. On the contrary, subsidies are grabbed by large-scale industrial production and forest owners or end up subsidizing environmental conservation projects, renewable energy or biofuel investments that threaten the right of small and medium size producers to access forests. ECVC commented that our aim was not to strengthen the role of forestry in the future CAP (that might lead to further land and forest grabbing) but to go towards the implementation of the UN Guidelines of Responsible Governance of Tenure of Land, Fisheries and Forests in the context of food security in order to defend the sovereignty of small and medium scale forest producers.

ECVC comments were taken into account and the language in the draft resolution on CAP and Forestry was changed from a language that stressed the Forestry CDG’s willingness to strengthen the role of forestry in the future CAP (more investment in the forestry sector in the future CAP) to a weaker language (recognizing), see resolution adopted in annex. ECVC also managed to introduce the following sentence in the resolution Uncertain payment conditions and high bureaucracy are factors that have hampered the uptake of funds in the past and which needs to be addressed”.

Several presentations were made by the commission including 1) a trade analysis regarding the trade of timber and related products. 2) a presentation on the action plan following the Nature Directives where one of the main point stressed was the need for more coherence between nature directives and socio-economic objectives. 3) the mapping work done by the commission on Ecosystem services 4) a presentation on the evaluations of Bioeconomy strategy implemented by member states and stakeholder (available on CIRCAB) and 5) a presentation on the conservation of forests genetic resources.

DG Agri (Pierre BASCOU) and DG Envi (Peter WEHRHEIM) gave two presentations about the future of the CAP and the place of forest.

DG Agri talked about the process of public consultation around CAP and said that DG Agri is analysing the results that will be presented the 7th of July in a conference. Dg Agri recognised the multifunctional role of forests and their role to reverse the effects of climate change as well as to generate income. The stress was put on the economic viability of forest that was said to be the key pillar to maintain the multiple benefits that forest can provide in society, including viable income. DG Agri said that CAP is the only tool to put EU forest strategy into practice and DG Agri will publish (end of 2017) an evaluation of forestry measures taken so far. The Commission will also launch a mid-term study on forestry that will determine priorities for the next 2 years.

DG Clima stressed the relevance of forestry. Important points include that DG Clima is developing a regulatory framework on land use and to understand implication of land use change in forestry. DG clima recognises that the different land uses (according to different objectives) can be a source of conflict.

ECVC stressed the relevance of the currently adopted initiative report on the state of play of farmland concentration in the EU: how to facilitate the access to land for farmers (2016/2141(INI)) and the mandate that this report gives to member states to regulate farmland and forest land in order to preserve small and medium producers and to facilitate access to forests land.

ECVC highlighted the link between capital liberalization and the concentration and privatization of forestland and between the current CAP subsidy scheme and land concentration. ECVC also mentioned that the report calls the Commission to work towards the implementation at EU level of the Guidelines on the Responsible Governance of Tenure of Land, Fisheries and Forests in the Context of National Food Security. ECVC finally asked if the commission was working on these matters and mentioned that other DGs were already moving in this direction.

The commission acknowledged for the first time in the context of the forestry CDG that there is a problem of land grabbing and access to land and forests. Dg Agri recognised that land has a special status and cannot be treated like any other commodity. They said that there are ways to limit foreign investments on land (assuming that this is a problem of foreign investment only). They added that CAP is not linked to land concentration but there are instruments in CAP that could be used to address these problems. DG Agri said they are working really slowly because regulation is under the responsibility of member states rather than the commission.

 

Bilaga III   ”Information about the VGGT”  

To Alfonso Gutierrez Teira and Marc De Smet,  DG AGRI

Information from European Coordination Via Campesina (ECVC) about the

Voluntary guidelines on the responsible governance of tenure of land, fisheries and forests in the context of national food security 2012 – (VGGT)  

http://www.fao.org/docrep/016/i2801e/i2801e.pdf

 Committee on World Food Security (CFS):

The purpose of these Voluntary Guidelines is to serve as a reference and to provide guidance to improve the governance of tenure of land, fisheries and forests with the overarching goal of achieving food security for all and to support the progressive realization of the right to adequate food in the context of national food security.

http://www.fao.org/cfs/home/activities/vggt/en/

 In Europe there are very much focus on eastern countries where the effects of land concentration have big impact on the agriculture sector. But we in ECVC are convinced from our members that the issue concerns all countries and all photosynthetic sectors.

Differences exist between different countries and continents of land acquisition by domestic and international speculators, infrastructure explorations, multinational agriculture-, fisheries- and forest companies and others.

The effects are dramatical when poor people suffer when they lose their possibility to feed themselves and have their traditional outcome from natural resources. But the green sectors system and production all over the world are suffering in sustainable matters more or less in the same way.

In some of the western regions in EU there are regions where the effects of modern governance of land and natural resources are more visible than in others because of their own historical experiences like in Scotland and northern Nordic areas. In Nordic areas the today’s policy has very much impact on forests, forestry and rural regions.

The ECVC thinks that the VGGT is a good tool for discussion focusing on problems for small-scale farmers and forestry farmers and the decline of rural areas. But also important for the the ongoing processes about climate, biological diversity and macro-social/economic issues globally, in the EU and their member states.

Via Campesina global and European Coordination Via Campesina (ECVC) have been involved in the process of VGGT and have been working actively for the implementation on national levels.

Partnership FAO and ECVC 2012 Elisabeth Mpofu, General Coordinator of La Via Campesino and FAO Director-General José Graziano da Silva.

EU-Parliament resolution 17 04 27 was sent to the EU Commission asking about their view on land concentration, young farmers possibilities, land-grabbing, etc. to the implementation of the VGGT.

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P8-TA-2017-0197+0+DOC+XML+V0//EN

The answer from the Commission: ”Commission interpretative notice on the acquisition of agricultural land and EU legislation” (2017 / C 350/05)

In the resolution the Parliament refer the questions about farming land to forests and fisheries:

”AQ.  whereas the problems described above apply not only to farmland but also, with a similar degree of urgency, to forests and fisheries;”

 A lot of seminars and workshops have been arranged and information material published separately and in cooperation between EU Parliament, FAO, EESC and voluntary organisations. (One allians of organizations is ’Hands on the Land’  https://handsontheland.net)

One example was the seminar, ’Access to Land for Farmers in the EU’, in Brussels 2016 07 16 in cooperation between organisations, international institutions and politicians and supported of the EU.

http://www.eurovia.org/wp-content/uploads/2017/02/Access-to-Land-in-Europe-Conference-Report-Final.pdf

The member states (MS) governance of forest have changed radically after the adoption of the economical laws and treaties in the EU.

The forest area was doubled when the Nordic countries and Austria joined the EU and forest covers today 40% of the landscape in EU.

The EU impact is most obvious in regions economically depending on forestry. Especially like in north Nordic regions where the dominating natural resource are forests, and where the loss of private ownership was heavily diminished historically during the 1800’s and 1900’s. But the effects are all over ’forest land’ in the MS.

We see hopefully on the debate and work which have been done so far as a result of the VGGT in spite of that – we still wait for the start of the implementation.

The international work continues in the UN and elsewhere on the rights of peasants and other persons working in rural areas in the context of Human Rights, where the land issue is one of the crucial issues.                See EESC Resolution 18 02 27 :  EESC-2018-00869-00-01-PRES-TRA

Yours sincerely – Torgny Östling /  ECVC, Marsätt 2018 08 30

                                     

 

Contact:  Torgny Östling                                                 Ivan Mammana

Marsätt 179; 843 94 Gällö; SE                                        European Coordination Via Campesina

torgny_ostling@telia.com                                               Rue de la Sablonnière 18, 1000 Bruxelles, Belgium

+ 46 (0)70 302 33 36                                                     ivan@eurovia.org   +32 22173112