Vattenhushållning och klimat

Av: Eva Jonsson (NOrdBruk), 2020-02-27

Världen över pågår omflyttning från land till stad. Urbanisering. Landsbygden fortsätter att vara grön men med färre människor. Städerna växer och marken runt omkring och i stan bebyggs eller blir yta för infrastruktur.

Marken går från att vara grön till att bli svart av asfalt, sten eller betong eller blir takyta.

När marken avskogas stiger grundvattennivån då markvattnet inte
kan sugas upp av växtligheten. Den naturligt lagrade kolet i marken tas bort eller oxideras till koldioxid. Jordens vattenhållande förmåga försvinner eller minskar. Marken blir kompaktare där det inte finns växtlighet.

Avskogning och borttagande av organisk jord eller jord med rötter leder till att mindre vatten kan infiltreras i marken och lagras i biosfären då ingen växtlighet suger upp och lagrar vatten i marken vilket leder till sjunkande grundvattennivåer.

Asfalt- och takytor får nederbörden att transporteras på markytan och direkt till vattendragen. Då markytan är hårdgjord infiltreras inte regnvattnet i marken och därmed får inte grundvattenmagasinen det tillskott som behövs utan grundvattennivåerna sjunker.

Vattnet i marken är vår viktigaste vattenreservoar av alla möjliga anledningar.

Vattnet renas när det går genom markens finkorniga och grovkorniga jordstruktur.

Städerna behöver mer än någon annan del av landet mer träd för att skapa ett behagligt klimat och för att städerna ska kunna bidra till att inte förorena mer vatten än de förbrukar.

Idag skapar strukturen i städerna förhöjd medeltemperatur på jorden. En stad är att betrakta som en öken då växtlighet saknas och där temperaturen varma dagar blir mycket hög. Asfalt och byggnader blir heta av solen dagtid och avger värmen till omgivningen nattetid. I områden med höga hus där vinden inte når
fram lagras värmen i huskropparna och ger en förhöjd temperatur som sprids till omgivande områden.

Genom att förtäta staden med träd kan vattenresurserna förvaltas hållbart och samtidigt kan trädens fotosyntes kyla staden på sommaren.

Det vatten som cirkulerar mellan trädens rötter och trädens blad fungerar som vatten i ett kylsystem. Träden har förmåga att reglera temperaturen och bidra till minskad klimatpåverkan. De större och större städerna skapar hetare och hetare zoner ju mer naturmark som försvinner och bidrar till en förhöjd temperatur som ger ett varmare klimat runt om städerna och i regionen.

Det moderna jord- och skogsbruket som kräver större och större maskiner. Dessa maskiner kompakterar jorden. Genom att jorden kompakteras kan mindre kol i form av mullämnen lagras i marken.

Det sägs i reklamen att marktrycket är lågt för de stora moderna traktorerna. Men de är totalt mycket tyngre och skapar betydande kompaktering av jorden.

Användningen av konstgödsel gör att bakterier och svampar som finns i jordens levande del dör. Utan svampar och bakterier avstannar livet och kolet oxideras till koldioxid som tillförs luften.

En kompakterad jord kan infiltrera mindre mängd vatten och leder till sjunkande grundvattennivåer.

En jättestor åker som skördas snabbt ger en radikal ökad avdunstning från markytan. Stora likartade ytor, (tänk nyskördad åker) skapar vid varm väderlek en ytterligare temperaturökning lokalt och blir en het zon som skapar hetta runt om.

Samma gäller skogsmark som avverkas. Där bildas också heta zoner vid varm väderlek.

Dessutom blir stora åkrar och hyggen med kompakterad jord och körspår att nederbörden inte når grundvattenmagasinen utan nederbörden avdunstar eller rinner med snabb hastighet mot närmaste vattendrag eller sjö. På väg mellan åkern eller hygget och vattendraget renas heller inte vattnet.

Vattnets snabba transport skapar erosion och transport av jord och föroreningar som förorenar vattendragen.

Bör också nämnas att kala ytor med liten växtlighet också blir kallare än omgivningen vid kall väderlek vilket ger ett sämre lokalklimat och ibland s.k. frostbränning (när frost dödar växter).

Att gynna ett diversifierat landskap med små habitat skulle göra kunna vrida klimatförändringarna och vattenresurshushållningen i en helt annan riktning än vad de har idag.

Naturen själv har de hållbara systemen och skulle ge oss möjlighet att fortsätta leva på jorden.

Dessutom skulle både människor, växter och djur gynnas.

Mer biodiversitet ger renare vatten och mindre behov av bekämpningsmedel och sjukdomsbekämpning både bland djur, växter och människor.