NOrdBruks remissvar gällande strandskydd: Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd– (SOU2020:78)

Maj 2021

Bakgrund

NOrdBruk ser strandskyddsutredningen i sin större politiska kontext. Det är nämligen inte bara stränderna som säljs ut och exploateras. Under anpassningen till den politik som togs fram i EU och GATT-förhandlingarna antog Sverige med enig riksdag 1992 kapitalliberaliseringsdirektivet, trots att blivande NOrdBruks-medlemmar uppvaktat politiker och varnat om de effekter som förväntades och sedan förverkligades. Dessa effekter var fri spekulation på naturresurser med följden att stora mängder skog köps upp av “skogsklippare”, kapitalplacerare och andra intressen. Vattenkraften har till stor del köpts upp av multinationella bolag som Eon och Fortum. Minerallagen från 1992 förenklade för utländska gruvbolag att få koncessioner. Liberaliseringen av jordförvärvslagen 1991 och 1992 tog bort bo- och brukarplikten för köp av jord- och skogsbruksfastigheter och frikopplade priserna från markens produktionsvärde, vilket ökar konkurrensen mellan bönder och andra intressen som rekreation, livsstils- och fritidsboende, jakt och kapitalplacering. Fjälljaktsreformen från 1992 innebar att handel med jaktkort för småviltjakten på statens mark ovanför trädgränsen öppnades upp, vilket påverkar renskötseln negativt och undergrävde lokal kontroll över jakträtt. Alltså: den aktuella uppluckringen är en del i de senaste 30 årens nyliberala politik där allt ska vara en handelsvara eller ett objekt för spekulation. Strandskyddslagen har bara bitvis liberaliserats, senast 2009, och det är i detta ljus som lagen föreslås “moderniseras”. NOrdBruk var remissinstans även då, och vi står fast vid samma argument som i stort gäller idag. Ur remissvaret från 2008:

”Argumenten för strandexploatering liknar mycket argumenten för vattenkraftsutbyggnader som skett i landet.

Ökning av arbetstillfällen utlovas – Men under hur lång tid?

Får strandboende och byggande egentligen någon långsiktig positiv ekonomisk betydelse, om det bara baseras på boendet och fritidsboendet i sig?

Har möjlig ekonomisk negativ konsekvens för kommun och bygd analyserats? T.ex. att fritidsboende kan kosta mer i service och infrastruktur än vad semesterfirare ger genom konsumtion av varor och tjänster lokalt och skatteintäkter.

Var är de konkreta förslag om skapande av mervärden för bygden som har betydelse för ekonomi, social och naturresursbevarande utveckling och som i sin tur leder till ökat byggande, en fast boende befolkning, skatteunderlag, utbyggnad av service och infrastruktur?

Exploatering av Västeuropas största skogsområden rika på förnyelsebara naturresurser, visar en ensidig, likartad upprepande argumentation som ovan. Lokala och regionala myndigheter har också då argumenterat för liberala lagar som gynnar exploatering av naturresursen för lokalsamhällets bästa. När facit visar motsatsen, har ägande och förvaltning över stora naturresurstillgångar oåterkalleligt lämnat bygden och med den även den politiska och ekonomiska ’rådigheten’.” (1)

Vi har resultatet efter riksdagsbeslutet för tio år sedan. Det är ju inte det att de ska bygga på SCA:s marker där det inte finns någon befolkning, utan i attraktiva lägen inne i byarna för där är marken mer värdefull, som gör att taxeringsvärdet höjs. Ett mål i sig, också i kommuners översiktsplaner, att kreditvärdigheten ökar för de som vill exploatera. Alltså: en strävan efter en urban utveckling där redan bofasta och näringsidkare trängs undan. Bostadsbristen är idag stor på landsbygden beroende på att året-runt-bostäder blivit fritidshus och att det inte finns möjlighet till att låna till nybyggnation för de allra flesta.

Uppluckrat strandskydd påverkar tillgången på jordbruksmark

Strandskyddet, som är en del av allemansrätten, är till för att säkerställa allas rätt till våra stränder och vattendrag. Det utredningen föreslår är alltså ett sätt att ge kapitalstarka personer egenrätt till våra gemensamma resurser. Inte bara skulle förslaget innebära förstörelse av miljön och en kränkning av allemansrätten, det hotar också ett tredje behov – nämligen matproduktionen. På många ställen, speciellt i norra Sverige, ligger en stor del av jordbruksmarken intill sjöar och vattendrag, samtidigt som det står klart att det är i norra Sverige som strandskyddet ska luckras upp mest (2). Att förenkla för undantag från strandskyddslagen innebär därmed en ökad exploatering av jordbruksmark till förmån för exempelvis bostäder, fritidsbostäder, turistanläggningar, stugbyar och golfbanor – att förhindra detta var en ursprunglig anledning till varför lagen infördes (3). Det är nämligen den mark som är lättast att bebygga, alltså bördig röjd jordbruksmark, som kommer att bli exploaterad i första hand.

Idag är alltså strandskyddet redan delvis uppluckrat och det finns skillnader mellan olika län och kommuner. Retoriken är att det finns så “gott om stränder” att möjligheten för exploatering är stor. Dessa resonemang tar inte hänsyn till att det inte är vilka stränder som helst som ska exploateras. Ett exempel från Bräcke kommun: en stor del av stränderna och marken generellt ägs av skogsbolag, staten, kyrkan etc. Men det är framförallt stränderna kring byarna som tillhör mindre enskilda markägare, och ofta utgörs av jordbruksmark, som är intecknade som potential till exploatering i kommunens översiktsplan.

Det är inte bara den jordbruksmark som faktiskt blir exploaterad som påverkas negativt. Förslaget innebär att mark i allt högre utsträckning behandlas som ett spekulationsobjekt i takt med att markens potentiella värde höjs på grund av möjligheten till byggnation. På så vis höjs markpriserna högt över värdet på den produktion som marken kan ge. Därmed blir det allt svårare för bönder och de som vill starta jordbruk att få tillgång till jordbruksmark. Dessutom har nybyggare, de som fått bygglov, enligt lag rätt att anmäla jordbruk för att de ”stör miljön” genom lukt från gödsel och buller från maskiner – vilket omöjliggör arbetet och resulterar i att jordbruk tvingas att lägga ner. I förlängningen blir resultatet att vi minskar vår inhemska matproduktion.

Uppluckring av strandskyddet går emot FN-deklarationen UNDROP

2018 antog FN deklarationen UNDROP, UN Declaration on the Rights of Peasants and Other People Working in Rural Areas, vilket innebär att Sverige också borde ta hänsyn till deklarationen vid upprättande av lagar och regler som berör mark. Deklarationens artikel 17 behandlar rätten till mark, kust- och vattenområden, vatten och skog. Deklarationen anger krav om att stater ska ta hänsyn till bönders och urfolks möjlighet att få tillgång till mark. Som exempel kan nämnas punkt 6 och 7 i artikel 17 (4):

”6. Där det är möjligt ska stater vidta lämpliga åtgärder för att genomföra jordbruksreformer för att underlätta bred och rättvis tillgång till mark och andra naturresurser som krävs för att säkerställa att bönder och andra som arbetar på landsbygden åtnjuter tillräckliga levnadsvillkor, och för att begränsa överdriven koncentration och kontroll av mark, med hänsyn till dess sociala funktion. Jordlösa bönder, unga, småskaliga fiskare och andra som arbetar på landsbygden bör prioriteras vid fördelning av offentlig mark, fiskevatten och skogar.

7. Stater ska vidta åtgärder som syftar till bevarande och hållbar användning av mark och andra naturresurser som används för produktion, inklusive genom bland annat agroekologi, och säkerställa förutsättningarna för att återskapa biologiska och andra naturliga egenskaper och kretslopp.”

Uppluckrat strandskydd påverkar möjlighet till en hållbar matförsörjning i ett förändrat klimat

Den bördigaste jordbruksmarken har brukats under längst tidsperiod, vilket i hög grad bidrar till bördigheten. Bördigheten beror även av jordens geologiska ursprung. Den bördigaste jordbruksmarken ligger strandnära. Bördig jordbruksmark ger bönder och samhälle en större mängd mat per hektar än annan mark. Detta innebär också mindre arbete och mindre insats av energi och arbete för samma mängd mat för all framtid.

Den senaste torra sommaren 2018 hade jordbruket det mycket svårt då det var svår torka i hela landet. Kor behövde avlivas för att det varken fanns foder eller vatten. Den högre liggande jordbruksmarken fick svår torka med liten skörd medan den strandnära jordbruksmarken gav rekordskördar beroende på att grundvattennivåer på de strandnära åkrarna alltid ligger på en hög nivå och garanterar god vattentillgång och skörd.

Strandskyddet är oerhört viktigt för att skydda vår bästa jordbruksmark men också för att skydda våra vattendrag och vårt dricksvatten mot föroreningar. 

De obebyggda strandområdena fungerar som en barriär för föroreningar. Vid strandnära bebyggelse når föroreningar från mänsklig aktivitet (exempelvis från fordon, produkter och läckande avloppsledningar) våra vattendrag. En ca 200 m obebyggd strandremsa är nödvändig för att skydda vattendragen mot föroreningar från mänsklig aktivitet. Vattendrag i Sverige är extra känsliga för föroreningspåverkan då de är mycket näringsfattiga och därmed kan inte föroreningar brytas ned på samma sätt som i sydligare länder.

NOrdBruk har ett flertal exempel på där E. coli-bakterier funnits i våra vattendrag vilket direkt kan hänföras till att vattendraget påverkats av utsläpp av orenat avloppsvatten. Kor och människor har blivit sjuka då de fått i sig förorenat vatten. Mittuniversitetet har visat att det funnits förhöjda halter E. coli i vattendrag. Ur jordbruksperspektiv är betesmark nära vattendrag viktig för att det finns tillgång till dricksvatten för djuren.

Uppluckring av strandskyddet gynnar inte landsbygden

En motivering till uppluckringen är att stärka landsbygden genom att främja etablering av företag – men detta kan endast innebära turistföretag. Ett hållbart naturbruk blir nämligen tvärtom starkt missgynnat av utredningens förslag. Den ökade konkurrensen och exploateringen av mark driver på en nedläggning av jordbruk och därmed kringliggande delar av den naturresursbaserade ekonomin. Förslaget innebär på så sätt en tvådelad fortsatt exploatering av landsbygden för städernas intressen; städerna får arbetskraft och därmed stärkt ekonomi samtidigt som landsbygden anpassas till en urban norm byggd på spekulation. De som skulle gynnas är turistföretag som drar nytta av folks behov av rekreation och naturupplevelser – vilket folk egentligen har bättre tillgång till genom bibehållet strandskydd och allemansrätt.

Slutsatser

NOrdBruks förslag innebär att regleringar ifråga om nybyggnation inom 100 meter (vissa fall 300 meter) bör utökas och kompletteras med regler för hur redan pågående verksamheter och boende ska skyddas. Hänsyn behöver tas till jordbruksmark, både brukad och för stunden ej brukad.

NOrdBruks förslag är att bevara naturresursen stränder, en för vår omvärld unikt bevarad resurs, genom:

  • Att behålla och stärka strandskyddet så att exploatering förhindras.
  • Att stärka den grundlagsskyddade allemansrätten. Strandskyddet är också den lag där allemansrätten formuleras i juridisk text och bör därför också prövas ur ett grundlagsperspektiv.
  • Att se till att få till stånd en lagstiftning som långsiktigt medför en ansvarsfull förvaltning av naturresursen stränder och strandnära jordbruksmark då jordbruksmarken är helt nödvändig för matförsörjningen i framtiden i ett förändrat klimat som kommer innebära mer torka och nederbörd och svårighet att odla vår mat.

Ett klokt bevarande och nyttjande av naturresursen stränder har i framtiden en möjlighet att vara ekonomiskt och socialt fördelaktig för de bygder som förstår att förvalta den allmänna tillgången långsiktigt.

NOrdBruks förslag att reglera nybyggnation så att nuvarande och framtida naturbruksverksamheter (jordbruk, skogsbruk, renskötsel och fiske) inte förhindras. Det ska vara möjligt att fortsätta bedriva exempelvis jordbruk på en plats även om ny bebyggelse tillkommer. Det ska också vara möjligt att starta upp naturbruksverksamhet utan att verksamheten förhindras av befintlig bebyggelse. Ny bebyggelse ska inte tillåtas på jordbruksmark, vare sig den är en aktivt brukad jordbruksmark eller en nedlagd jordbruksmark med hänsyn till att jordbruksmark är en ändlig resurs.

NOrdBruk föreslår istället andra alternativa boendeformer som gynnar social och ekonomisk utveckling samtidigt som man bevarar biologisk mångfald och allemansrätt.

  • Genom en god samhällsplanering ska nybebyggelse och jordbruksverksamhet på landsbygden gynnas.
  • Genom en sund bostadsplanering som innebär byggande av bostäder på mark som inte är jordbruksmark.
  • Genom att bevara strandområden ges möjlighet till bebyggelse längre från strandområden som har ett vackert och attraktivt läge. 100 eller 300 m är också nära stranden för ett boende samtidigt som det inte skymmer sikten.
  • Genom bebyggelse längre från stränder som innebär att vattendrag skyddas från förorening.

Referenser

  1. Östling, T. (2008). Till Miljödepartementet. Yttrande Departementsskrivelse 2008:21 ”Stranden – en värdefull miljö”. Från NOrdBruk / Via Campesina. (Opublicerat material).
  2. Digréus, A. (2020). Strandskyddet kan lättas upp: “Finns gott om stränder”. SR P4 Norrbotten. (Radio).
  3. Regeringen. (2019). Översyn av strandskyddet. Kommittédirektiv. Beslut vid regeringssammanträde den 4 juli 2019.
  4. UN. Human Rights Council. (2018). United Nations Declaration on the Rights of Peasants and Other People Working in Rural Areas : resolution / adopted by the Human Rights Council on 28 September 2018. A/HRC/RES/39/12.