Matsuveränitet

Home / Matsuveränitet

Vad menas med matsuveränitet

Översättning: Hans Röös
NOrdBruk 2003

Matsuveränitet är folks, länders och unioners RÄTT att definiera sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, utan dumpning till tredje land.

Matsuveränitet inkluderar:

  • Prioritering av lokalt jordbruk i första hand avsett för att livnära den egna befolkningen, ge bönder och jordlösa tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter. Därför behövs jordreformer, kamp mot GMO (Genitiskt Modifierade Organismer), tillgång till utsäde utan hinder av patenträttigheter, och att en politik som betraktar vatten som en allmän nyttighet (public good) som förvaltas och distribueras långsiktigt hållbart under demokratisk kontroll.
  • Bönders och lantarbetares rätt att producera livsmedel och konsumenternas rätt att själva få möjlighet att bestämma vad de äter och hur, och av vem, det ska produceras.
  • Landers rätt att skydda sig själva från för lågt prissatt jordbruks- och livsmedelsimport.
  • Priser på jordbruksprodukter som är knutna till produktionskostnaden: Detta kan uppnås om länder och unioner tillåts lägga skatter på överdrivet billig import, förutsatt att de förbundit sig själva att favorisera en långsiktigt hållbar jordbruksproduktion och om de förvaltar produktionen på den inhemska marknaden så att den inte leder till strukturella överskott.
  • Att befolkningen själv tillåts vara delaktig i de jordbrukspolitiska besluten.
  • Att de kvinnliga böndernas rättigheter till fullo erkänns, inte minst därför att de spelar en avgörande roll i jordbruks- och livsmedelsproduktionen i världen och de facto utgör en majoritet av världens bönder.

Varifrån kommer konceptet ”Matsuveränitet”?

Konceptet matsuveränitet utvecklades av Via Campesina och fördes till offentlig debatt under FAO:s Livsmedelskonferens (World Food Summit) 1996 och utgör ett alternativ till den nuvarande nyliberala politiken. Sedan dess har Via Campesinas koncept kommit att bli en fråga av högsta dignitet i den internationella jordbrukspolitiska debatten, även inom FN:s organ. Frågan om matsuveränitet var huvudtemat på de parallella fora som hölls av frivilligorganisationerna (NGO:s) vid FN:s Livsmedelskonferens i Rom, juni 2002 (FAO World Food Summit of June 2002).

Nyliberal politik underminerar matsuveräniteten.

Den nyliberala politiken prioriterar internationell handel och inte mat till folket och den politiken har inte bidragit till någon minskning av svälten i världen. Tvärtom har den ökat folks beroende av livsmedelsimport och har ökat industrialiseringen av jordbruket och äventyrar därmed det genetiska, miljömässiga och kulturella arvet på vår planet, liksom även vår hälsa. Den har tvingat hundratals miljoner bönder att upphöra med jordbruk, med emigration och utarmning av landsbygden som följd.

Internationella institutioner som Internationella Valutafonden – IMF (International  Monetary Fund), Världsbanken (World Bank) och Världshandelsorganisationen – WTO (World Trade Organization)  har påtvingat världen den politiken, vilken dikteras av Trans Nationella Bolag – TNC :s och Supermakter. Internationella (WTO), regionala (Free Trade Agreement of the Americas-FTAA) och bilateral ”fri ”-handelsöverenskommelser tillåter de transnationella bolagen att kontrollera den global a livsmedelsmarknaden. WTO är fullständigt fel institution att hand ha jordbruks- och livsmedelsrelaterade frågor. Därför kräver Via Campesina att jordbruksavtalet – AoA (Agreement on Agriculture) avförs från WTO.

Lågprisimport-PLÅGAN : dumpning ruinerar livsmedelsproduktionen

Över hela världen förstör lågprisimport av jordbruksprodukter de lokala jordbruksekonomierna. Ta till exempel europeisk mjölk som importeras till Indien, amerikanskt fläsk till Karibien, EU-kött och spannmål till Afrika, djurfoder till Europa, etc. Dessa produkter exporteras med hjälp av olika dumpningsmetoder. USA och EU har fått nya dumpningsmetoder godkända av WTO i form av direktstöd från staten, vilka ersätter de efter hand starkt reducerade exportsubventionerna. För att uppnå matsuveränitet, måste all dumpning stoppas!

Matsuveränitet förutsätter rättvis handel

Matsuveränitet motsätter sig inte handel, men är emot att exporten har prioritet. Matsuveränitet handlar om att garantera människor säker tillgång på livsmedel (livsmedelssäkerhet), samtidigt som handel med olika regioners specifika produkter pågår ostört, vilket främjar mångfalden på var planet. Under FN:s ansvar måste en sådan handel ges ett nytt regelverk, som:

  • prioriterar lokal och regional produktion framför export,
  • tillåter länder/unioner att skydda sig mot för låga priser på importen,
  • tillåter offentligt stöd till bönder förutsatt att detta vare sig direkt eller indirekt ger upphov till eller har för avsikt att åstadkomma låga exportpriser,
  • garanterar en stabil prisnivå internationellt på jordbruksprodukter och likaledes internationella överenskommelser om resursförvaltning på en rimlig nivå.

Tillgång till internationella marknader är ingen lösning för bönder

Det främsta problemet for bönder är avsaknaden av tillgång till den egna lokala marknaden p.g.a. importdumpning och de låga priser som därav följer. Tillgången till internationella marknader berör bara 10 % av världens jordbruksproduktion och den kontrolleras av transnationella bolag och de största agroindustriella koncernerna. Detta illustreras mycket tydligt av hur handeln med tropiska produkter (t.ex. kaffe och bananer) fungerar. Sådana produkter har i stort sett fri tillgång till marknaderna i Nord och trots det har familjejordbrukarna i Syd ändå ingen möjlighet att förbättra sin situation.

Jordbrukspolitiken måste stödja ett familjebaserat jordbruk både i Nord och i Syd

För att få begreppet matsuveränitet att fungera måste länderna i både Nord och Syd ges mojlighet att stödja sitt eget jordbruk för att därigenom kunna garantera sina befolkningar rätten till mat, för att kunna skydda miljön, för att utveckla ett långsiktigt hållbart jordbruk och för att kunna skydda sig mot dumpning. De måste även ges mojlighet att skydda sitt jordbruk för att uppfylla andra allmänna intressen som kan variera från land till land och olika kulturtraditioner. Men för närvarande missbrukar framför allt USA och EU de allmänna stöd som syftar till att sänka priserna på sina inhemska marknader och till att dumpa priserna på världsmarknaden och därigenom förstör de det familjebaserade jordbruket i både Nord och Syd.

Allianser är av största vikt för att nå framgång

Under många år har Via Campesina spelat en avgörande roll i skapandet av internationella nätverk som samlar sociala rörelser, miljörörelser, NGO:s som arbetar med utvecklingsländer, konsumentorganisationer, djurrättsrörelser. Från Seattle till Genua och Porto Alegre har dessa nätverk utformat förslag och strategier som är mycket viktiga i kampen för att få slut på den nyliberala politiken och för att istället ersätta den med en solidarisk politik.

Vad kan göras konkret?

Ta kontakt med närmaste Via Campesina medlemsorganisation (i Sverige = NOrdBruk) för att stödja lokala och nationella initiativ och aktioner, som till exempel: ockupation av jord, stöd till hållbar odling, försvar av lokalt utsäde, aktioner mot GMO, etc.

Det är också viktigt att föra den här debatten i den egna organisationen och se till att landets regering och parlament medvetandegörs om dessa frågor och deltar i debatten. På internationell nivå kan du delta i manifestationer på ”World Day of Peasant’s Struggle” den 17 april.