Global jordbrukspolitik – ett hot mot världens försörjning

Först publicerad i LT 1/3 1997

Vi var två småbönder från Jämtland som åkte över till Norge en kväll i november för att lyssna och prata med Vivek Cariappa. Det var strax efter FAO konferensen i Rom, den om världens livsmedelsförsörjning, och Vivek var inbjuden till Norge för att prata om sin och sina yrkesbröders syn på livsmedelsproduktion och konsumtion i Indien och världen. Han representerar Karnataka State Farmers Association i södra Indien. En organisation med 10 miljoner småbrukare, familjejordbrukare.

Själv odlar han ekologiskt på sina 6 hektar, mest grödor för eget behov men även till avsalu. För oss nordbruk låter det exotiskt med odling av sockerrör, jordnötter, papaya… och betingelser som ger möjlighet till 3 skördar per år på bevattnade åkrar. Det är en rikedom som han beskriver i den odling som bedrivs. Det syns på honom att för honom är det självklara viktiga livsfrågor.

På sin säkra indisk-engelska uttrycker han sin oro och kramplusta för små- och familjejordbruket. ”Läget är tufft.” I Indien måste vi slåss. Vad har vi att förlora?

Hans bondeorganisation är Gandhi-inspirerad och använder sig av ickevåldsprinciper. Mäktiga demonstrationer mot patentering på deras egna utsäden av multinationella företag har genomförts i delstatens huvudstad Bangalore. Karnataka Raya Ryota Sangha (K.R.R.S) mobiliserar 500.000 av sina medlemmar i en demonstration mot monopolisering av fröhandeln.

GATT-avtalet och den efterföljande WTO-organisationen för ”frihandel” i världen av bl.a. matvaror och jordbruksprodukter leder dessa bönder till att de förlorar kontrollen över sina egna utsäden.

Självklart är det bara en början. De förlorar så småningom kontrollen över sina gårdar via kontraktsodling eller andra maktmetoder som västerländska livsmedels- och kemijättar använder sig av. Att använda sig av egna utsäden kan ge drastiska åtgärder från regimen.

Han berättar bl.a. om odlingar som blivit upprivna av myndigheterna. Grönsaksodlingen är nästan helt förlorad till de företag som kan sprida sin världsomspännande organisation till bördiga områden i södra Indien. K.R.R.S har genomfört aktioner mot fröfabriker och företag som expanderar på ”frihandelns” villkor. T.ex. Cargills fröfabrik och Kentucky Fried Chickens restaurangkedja i delstaten.

Men det kostar att ”slåss”. Jag tror inte att vi västerlänningar ens kan låtsas förstå även när Vivek försöker förklara konsekvenserna för aktivisterna. Det krävs mod och säkert för oss en ofattbar solidaritet mellan bönderna för att överleva som brukare när repressalier från företag och myndigheter kommer som motåtgärder. (Kommentarer om utländska brutaliteter och metoder spar jag till den dag det finns svenska bondeopinioner.)

Ändå kräver denna intensive indiske bonde att vi ska förstå, åtminstone det vi kan se med egna ögon. Tydligast just nu, USA:s soyaexport till Europa med genmanipulerad tolerans mot Roundup. Vad händer i fortsättningen? Jmf grönsaksodlingen i Karnataka!

Vad är det för frihandel, för vem? Frågar han. Vem tjänar på den s.k. fria handeln? Kan dessa multinationella företag försörja Indien och andra världsdelar med jordbruksprodukter och mat på lång sikt? Är det ens deras syfte?

Vivek och hans bondeorganisation är mycket kritiska till de regeringar som ”säljer” bort den trygga och enda möjlighet som finns till en långsiktig och uthållig livsmedelsproduktion. Det krävs en mångfald av jordbruk såväl som att mångfald behövs i naturen i övrigt. Vad är annars vårt samhälle i övrigt värt?

Att kunna använda traditionella frösorter är en ”absolut” fråga. Små- och familjejordbruk med ekologiska produktionsmetoder anpassade till naturliga förutsättningar är en annan fråga som inte kan kompromissas bort. Om människan gör det kompromissar hon bort sig själv.

Kvällen blir lång på den norska bondgården och vår indiska kollega fortsätter att prata om kampen för att behålla kontrollen, att inte bli tvingad in i frömonopol med kontraktsodling och ekologiskt vidriga brukningssätt. Ännu viktigare nu när den ”gröna revolutionen” inte håller långsiktigt.

Gästen från andra sidan jordklotet försöker med iver att få oss förstå konsekvenserna av WTO/GATTs frö-, foder- och matmonopol där en handfull livsmedelsjättar försöker dela upp världen i olika revir. Soya till Monsanto, grönsaker till någon annan, o.s.v. Men Viveks iver t.o.m. ökar när han beskriver hur dessa företag övertar åkermark.

En diskussion kommer igång. En norsk bonde tror sig vara trygg bakom de norska koncessionslagarna. Andra tror, och får stöd av Vivek, att de internationella överenskommelser som gjorts mellan regeringarna i GATT/WTO, dessutom EES för Norge och Sverige, gör att vi är i samma situation som Indien. Och de exempel som han visar upp från sitt land är avskräckande – avskräckande också i sin oåterkallerlighet.

Hur får man jord tillbaka som är såld, kanske till annat än jordbruksproduktion? Hur får vi tillbaka utrotat genetiskt ”material” – växter och djur? Hur påverkar ett ev. EMU vår moder jord? (Låt inte ”80-poängsekonomerna” ha monopol på svaren”)

I sådana här stora frågor behövs världsomspännande kontakter mellan organisationer och personal för att ta upp kampen mot den ”frihet” man ger till en ”globalisering” som idag består av multinationella företag och kortsiktigt kapital. Den motkraften är ett måste för världens framtida livsmedelsförsörjning.

Vi naturbrukare i familjeform har lösningarna såväl som kunskaperna.

Vivek visar också att vi i opinionsbildning har gemensamma svårigheter. FAO-konferensen i Rom är ett exempel på det. Där kan kändisar och akademiker under ett icke juridiskt bindande världsmöte låta som de pratar i böndernas och folkets sak men egentligen gör det endast ”inom en för makthavare passande ram”.

Det är WTO och deras fria marknadskrafter som idag avgör matuvarusäkerheten och jordbruket på vår jord. Vi småbönder och människor som förstår livsnödvändigheten av överlevnad av lokal- och regional försörjning av baslivsmedel måste bli lika globala och hjälpas åt att ta bort naturbruk, uppmanar Vivek Cariappa.

Torgny Östling

Gällö