Samarbetspartierna gör stränder till en handelsvara
NOrdBruk / Torgny Östling / Skrivelsen Till Miljö – och samhällsbyggnadsdepartementet
Den liberalisering av strandspekulation som regeringen nu föreslår betyder att det ska vara möjligt att undanta vissa områden från strandskydd och tillåta ökade dispensmöjligheter på andra områden.
Kommunpolitiker med ett drev av tjänstemän, landshövdingar, generaldirektörer och ministrar har under flera år lobbat varandra för att luckra upp strandskyddet.
Propagandistiska skattefinansierade kampanjer har i flera år trummat ut att Norrlands glesbygd ska räddas med hjälp av kommunalt självstyre över strandexploatering
Kartläggningar, studier och departementsskrivelse med remissrundor och ”hörningar” där myndigheter och organisationer varit inbjudna har använts för att legitimera varandra och utesluta kritiska röster.
Det statligt starkt understödda Folkrörelserådet med Hållbara bygder och andra länkade organisationer som t.ex. småkommunernas samarbetsorganisation SmåKom har oemotsagt kunnat yttra sig positivt för en utförsäljning av en unik naturresurs. En resurs som har förvaltats lika unikt för att inte kommersialiseras.
En kartläggning med huvudsakligt mål att stärka strandskyddet påbörjades för fem år sedan.
Mark- och fastighetsspekulation har drivit upp priser på strandnära sommarstugor inom vissa taxeringsområden i skärgården. Affärer som leder till sociala och kulturella förändringar i byarna som drabbas men också mer konkreta konsekvenser som t.ex.:
– Fast boende med mindre plånböcker än semesterfirare har fått svårt att bo kvar p.g.a. fastighetsspekulation och den taxeringshöjning i bygden som blivit följden.
– Näringsidkare som i det urbana fritidsfolkets öron, ögon och näsa inte motsvarat bilden av lantlig idyll, utan uppfattats som störande, har av myndigheter tvingats begränsa eller upphöra med sin verksamhet.
Kraven på en skärpning var tydliga men har successivt omvandlats, efter påtryckningarna, till ett alibi för att dölja det egentliga syftet , att sälja stränder – som nu dominerar lagförslaget.
Situationen i riksdagen liknar den i början på nittiotalet när en enig riksdag släppte jordbruk, skog och skogsmark och elkraftsanläggningar ”fria” ut på spekulationsmarknaden. Men med rubriker om att skydda, märk väl, fritidshus från ”utförsäljning”.
Under rubrikerna stod att det enda motivet var EG:s krav på fri rörlighet. Sverige gick längre och släppte naturresurskällorna fria för spekulation globalt utan att någon riksdagsman eller remissinstans var emot.
Riksdagsmän kommer troligen då som nu att efter beslut, när konsekvenserna blivit tydliga, vara angelägna att visa sitt motstånd mot utförsäljning – men nu trycka på voteringsknappen – ja – förexploatering av våra stränder. Flera ledamöter kommer därefter att skriva motioner och artiklar som ger en lögnaktig bild av vilket beslut de tog.
Med den liberalisering som regeringen nu föreslår ska det bli möjligt att med utökade dispensmöjligheter bygga strandnära på landsbygd i alla kommuner. Men det är mer än troligt att det också ingår i förslaget att kommunerna ska kunna undanta ”landsbygdsutvecklingsområden”. Fritt översatt: Områden för strandexploatering sanktionerade av länsstyrelsen.
NOrdBruk ringde upp ledamöter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet som sitter i riksdagens miljö- och jordbruksutskott för att fråga om föreningens synpunkter i remissvar uppmärksammats.
I samtalen med samarbetspartierna låter det som om de har lämnat i det närmaste identiska inofficiella ”förhandlingsbud” på regeringens ändringar i strandskyddslagen, men var för sig.
Skärpningar av strandskyddslagenbeskriver de gärna.
De värnar den biologiska mångfalden och allmänhetens tillgång till stränder.
Kusten, befolkningskoncentrerade områden, tätorter, områden för rekreation och stränder med särskilt skyddsvärda biotoper ska skyddas.
Strandskyddslättnader är det svårare att få klara besked om.
Möjligheter att sälja ut stränder i särskilda områden, s.k. landsbygdutvecklingsområden, och att få frikostiga dispenser på andra håll ska vara möjlig, tycker de, utanför befolkningstäta områden och tätorter.
Ursäkterna till ”kompromissen” som MP och V själv kallar deras ”ofrivilliga” strandexploatering kommer av sig självt. Men förklaringarna gör förhandlingsbudet – till de förslag som Socialdemokraterna håller konfidentiellt – ännu mer oklart.
– En smalare remsa för passage på stranden ska alltid lämnas.
– Länsstyrelsen ska i fortsättningen vara den myndighet som övertar Naturvårdsverkets roll och övervakar lagens efterlevnad.
– Tätorternas stränder ska skyddas mot ”privat” utbyggnad men där tillåta mer av allmänna gemensamma anläggningar i form av bryggor, grillplatser och dylikt.
– Hållbar utveckling med de ekonomiska, miljömässiga och sociala strategierna lyser med sin frånvaro, erkänner samarbetspartierna.
– Passagerär ett gammalt trick från bygglovsdispenser nära stränder för att tillåta folk att passera.
Men allemansrätten är grundlagsskyddad och regleras bl.a. genom strandskyddslagen. Hur kan det då vara lovligt att ge tillstånd för något som inte är förbjudet..? Strandskyddet omfattar idag 100meter från strand upp på land och ut i vattnet.
– Att låta Länsstyrelser ta över Naturvårdsverkets roll som garantför skyddet och bevarande av stränder är som att sätta vargen till att vakta fåren. De regionala myndigheterna kommer att fungera ensidigt som kommunernas förlängda arm och förespråka exploatering.
– Tätortsbegreppet blir mer och mer suddigt: i intervjuerna ju mer det skiner igenom att partierna kompromissar bort landsbygd med befolkning som redan har kunskap och erfarenhet av de konsekvenser som följer av mark- och naturresursspekulation.
Ett enda exempel på fastighetstaxeringshöjning eller på småskaliga naturbruk som hotas av nedläggning p.g.a. exklusiva krav som följer av exklusivt strandboende, borde räcka.
– Riksdagsmän är skyldiga att i alla frågor ta med i beräkningen de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna som med andra ord brukar kallas ”hållbar utveckling”. Är inte stränder, jordbruk, landsbygdsbefolkning, allemansrätt, etc. särskilt viktiga frågor i förhållande till ”hållbarheten”?
Den oåterkallelighet och de långsiktiga konsekvenser som alltid följer med försäljning av mark, bergrund och vatten tas inte med i argumentation, skrivelser eller remissvar. Du inte kan bygga ny natur istället för den du sålt inte heller stränder.