Debattartikel i SvD: Urholkat strandskydd hotar matförsörjning
Oftast är det jordbruksmark som är lättast att bebygga och som kommer att bli exploaterad i första hand om strandskyddet luckras upp. Ett hållbart naturbruk blir missgynnat av utredningens förslag, skriver Maximilian Isendahl, Nordbruk.
Först publicerad i Svenska Dagbladet 2021-01-02
https://www.svd.se/urholkat-strandskydd-hotar-matforsorjning
Den 14 december redovisades strandskyddsutredningen som tillsattes till följd av januariavtalet ¹. Utredningen föreslår i stort att det ska bli enklare att bygga strandnära, speciellt på landsbygden. Strandskyddet, som är en del av allemansrätten, är till för att säkerställa allas rätt till våra stränder och vattendrag. Det utredningen föreslår är alltså ett sätt att ge kapitalstarka personer egenrätt till våra gemensamma resurser. Dessutom innebär en ökad spekulation och exploatering av landsbygden förstörelse av både biodiversitet och matförsörjning.
Förslaget fick genast kritik i en artikel undertecknad av Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF, Friluftsfrämjandet, Svenska Turistföreningen och Sportfiskarna, där hotet mot allemansrätten och växt och djurliv lyfts ². Däremot är de inte emot uppluckrandet av strandskyddet i sig, utan fokuserar främst på hotet mot tätortsnära stränder och naturvärden. De har ”ingen invändning mot att det ska bli enklare att bygga i glesbygd – men det måste ske på platser där det finns gott om stränder och där skyddsvärda naturmiljöer inte riskerar att skadas”.
På så vis är kritiken otillräcklig och missar det viktigaste. Inte bara skulle förslaget innebära förstörelse av miljön och en kränkning av allemansrätten, det hotar också ett tredje behov – nämligen matproduktionen. På många ställen, speciellt i norra Sverige, ligger en stor del av jordbruksmarken intill sjöar och vattendrag, samtidigt som det står klart att det är i norra Sverige som strandskyddet ska luckras upp mest ³. Att förenkla för undantag från strandskyddslagen innebär därmed en ökad exploatering av jordbruksmark till förmån för exempelvis bostäder, turistanläggningar och golfbanor – att förhindra detta var en ursprunglig anledning till varför lagen infördes ⁴. Det är nämligen den mark som är lättast att bebygga, alltså jordbruksmark, som kommer att bli exploaterad i första hand.
Idag är strandskyddet redan delvis uppluckrat och det finns skillnader mellan olika län och kommuner. Retoriken är att det finns så “gott om stränder” att möjligheten för exploatering är stor. Men återigen – det är inte vilka stränder som helst som ska exploateras. Ett exempel från Bräcke kommun: en stor del av stränderna och marken generellt ägs av skogsbolag, staten, kyrkan etc. Men det är framförallt stränderna kring byarna som tillhör mindre enskilda markägare, och ofta utgörs av jordbruksmark, som är intecknade som potential till exploatering i kommunens översiktsplan.
Dock är det inte bara den jordbruksmark som faktiskt blir exploaterad som påverkas negativt. Förslaget innebär att mark i allt högre utsträckning behandlas som ett spekulationsobjekt i takt med att markens potentiella värde höjs på grund av möjligheten till byggnation. På så vis höjs markpriserna högt över produktionsvärdet och därmed blir det allt svårare för bönder och de som vill starta jordbruk att få tillgång till jordbruksmark. Dessutom har nybyggare enligt lag rätt att anmäla jordbruk för att de ”stör miljön” genom lukt från gödsel och buller från maskiner – vilket omöjliggör arbetet och resulterar i att jordbruk tvingas att lägga ner.
För en genomgående kritik behövs strandskyddsutredningen sättas i kontext. Det är nämligen inte bara stränderna som ska säljas ut och exploateras. Under anpassningen till den politik som togs fram i EU och GATT-förhandlingarna antog Sverige 1992 kapitalliberaliseringsdirektivet, som innebar fri spekulation på naturresurser. Följden är att stora mängder skog köps upp av ”skogsklippare”, kapitalplacerare och andra intressen. Vattenkraften har till stor del köpts upp av multinationella bolag. Minerallagen från 1992 förenklade enormt för utländska gruvbolag att få koncessioner. Liberaliseringen av jordförvärvslagen 1991 och 1992 tog bort bo- och brukarplikten för köp av jord- och skogsbruksfastigheter och frikopplade priserna från markens produktionsvärde, vilket ökat konkurrensen om mark. Fjälljaktsreformen från 1992 innebar att handel med jaktkort för småviltjakten på statens mark ovanför trädgränsen öppnades upp, vilket påverkat renskötseln negativt och undergrävde lokal kontroll över jakträtt. Alltså: den aktuella uppluckringen är en del i de senaste 30 årens nyliberala politik där allt ska vara en handelsvara eller ett objekt för spekulation. Strandskyddslagen har bara bitvis liberaliserats, senast var 2009, och det är i detta ljus som lagen föreslås ”moderniseras”.
En motivering till uppluckringen är att stärka landsbygden genom att främja etablering av företag – men detta kan endast innebära turistföretag. Ett hållbart naturbruk blir nämligen missgynnat av utredningens förslag. Den ökade konkurrensen och exploateringen av mark driver på en nedläggning av jordbruk och därmed kringliggande delar av den naturresursbaserade ekonomin. Förslaget innebär på så sätt en fortsatt exploatering av landsbygden för städernas intressen: städerna får arbetskraft och därmed stärkt ekonomi samtidigt som landsbygden anpassas till urbana uppfattningar. De som skulle gynnas är turistföretag som drar nytta av folks behov av rekreation och naturupplevelser – vilket folk egentligen har bättre tillgång till genom en bibehållen allemansrätt!
Utredningens förslag har ännu inte antagits, så det finns ännu möjlighet att stoppa det. Vad är det då som krävs? Inför en tidigare uppluckring av strandskyddet 2009 har Nordbruk varit remissinstans, och hävdar samma ståndpunkt som då ⁵. Nordbruk förväntar sig att återigen bli remissinstans, då vi är den organisation som tar upp de sociala frågorna med de intrång på landsbygden som uppluckringen innebär. Låt de som påverkas negativt få sina röster hörda, lyssna inte endast till de ”strandklippare” som drar förmåner på bekostnad av miljön, allemansrätten, redan etablerad företagsamhet och bofasta och inte minst vår matförsörjning.
Maximilian Isendahl
Nordbruk
Fotnot: Nordbruk är en ideell förening, den svenska grenen av den globala småbonderörelsen CPE och La Via Campesina. Nordbruk är en bondeorganisation i Sverige för spridning av information och debatt om landsbygds- och naturresursfrågor. De har även fiskare och renägare som medlemmar.