Boktips – The Big Conservation Lie av John Mbaria och Mordecai Ogada
2016, 194 s. Engelska.
Maximilian Isendahl
Med ”Den stora naturskydds-lögnen” har journalisten John Mbaria och rovdjursekologen Mordecai Ogada levererat en unik bok om korruption och kolonialism i naturskydd i Kenya. Deras dryga femtonåriga arbets-erfarenhet av ämnet (vid bokens skrivning), skickliga analyser och skarpa pennor visar på naturskyddets koloniala ursprung och samtid i Kenya och Afrika, men även i andra områden.
Strikta naturskyddsområden har ett tydligt kolonialt och ekofascistiskt ursprung. Bildandet av världens första nationalpark, Yellowstone National Park i USA innebar att dess ursprungsbefolkning (som levt där i minst 11 000 år) förbjöds från att vistas i området, stort som Södermanland.
Det är inte bara företag som ägnar sig åt landgrabbing, utan även icke-statliga organisationer söndrar och härskar. Ett exempel är Northern Rangelands Trust (finansierad av bl.a. EU, USA och WWF, Världsnaturfonden) som kontrollerar runt 8 % av Kenyas totala landyta, och är inblandad i tvångsförflyttningar, människorättsbrott och försvinnanden.
Kenyas ”skyddade” områden har ännu ett djup till sig. De innehåller nämligen stora delar av landets mineralfyndigheter. Under 1940-talet kartlade ryska geologer med brittisk hjälp Kenyas mineralfyndigheter, och kort därefter bildades de första parkerna och reservaten. Nya och gamla reservat intecknas i områden som i stort sammanfaller med förekomst av värdefulla naturresurser som mineraler, olja, naturgas, vattendrag och skogar.
”En fråga väl värd att ställa i Kenya är vilken sektor som tjänar mest pengar per elefant i Kenya – regeringen, tjuvjägarna, turisminvesterarna eller naturskyddarna?” (Sid. 44, egen översättning)
Medan en elefants elfenben ger tjuvjägaren runt 2900 dollar, kan foton från det skjutna djuret inbringa hundratusentals dollar i donationer till ”naturvårdare”. Privata naturreservats intressen i tjuvjakt på deras marker är uppenbara, och bevis för samarbeten naturvårdare och tjuvjägare emellan ska finnas. Kenyas statliga naturvårdsmyndighet har anklagats för att medvetet misskötas för att bana väg för ytterligare privatiseringar, exempelvis har framgångsrika ordföranden för myndigheten snabbt avsatts.
Jaktturism förbjöds 1977 av Kenyas första president, men det är ett förbud som varit under press – bland annat av WWF. En elefant inbringar ju mest pengar om folk både betalar för att skydda den och för att få skjuta den under en vistelse på en av naturvårdarnas exklusiva turistanläggningar.
I skrivande stund, juni 2022, bevittnar vi ett pågående exempel på markstöld i naturvårdens namn: I Tanzania tvångsfördriver regeringen närmare 100 000 massajer från Ngorongoro-området och för nuvarande har över 30 personer uppgetts skadade då regeringens trupper öppnar eld. Anledningen till konflikten är en utökning av det ”skyddade området” i linje med turistindustrins intressen.
Insikterna från boken är idag dessutom oerhört aktuella med tanke på nya förslag och strategier på EU-nivå och globalt. Inom ramen för EU:s Green Deal lade EU-kommissionen 2021 fram delstrategin NaturAfrica – The Green Deal approach for EU support to biodiversity conservation in Africa. Ett talande smakprov från delstrategin är att kommissionen hyllar Northern Rangelands Trust, motiverat bland annat av organisationens handel med kolkrediter som hjälper storföretag att grönmåla sin verksamhet.
I NaturAfrica såväl som i kommunikén Towards a Comprehensive Strategy with Africa beskriver EU-kommissionen sina mål för kontinenten, bland annat: öka digitaliseringen, få bort extensiv boskapsskötsel, gynna intensiv bomullsproduktion och utöka frihandeln.
På global nivå är hoten ännu värre, med tanke på 30×30 strategin som går ut på att göra 30 % av världens landyta till skyddade områden. Detta skulle innebära ett kraftigt förvärrande av de problem med landgrabbing, koncentrerad makt över naturresurser, tvångsfördrivningar och människorättsbrott som beskrivits ovan.
När ett område föreslås skyddas är frågan vad eller vem det ska skyddas från. Är det ett skydd från gruvdrift, industriellt skogsbruk och jaktturism för välbärgade – eller från lokalbefolkningen; pastoralister, bönder och övriga landsbygdsbor?