Debattartikel i Östersunds-Posten: Låt medlemmarna rösta om NNP-Milkofusionen

– Ge demokratin en chans genom en sluten medlemsomröstning om NNP-Milkofusionen med en mer allsidig information och debatt än den bild som styrelsens ensidiga ja-attityd givit. Det uppmanar Torgny Östling och Lars Anders Larsson, NOrdBruk, tillsammans med Åke Johansson, Småbrukarföreningen i Värmland och Börje Andersson, Småbrukarföreningen i Dalarna.

Först publicerad i Östersundsposten den 4 maj 2000.

Utanför Sverige är det länt att världens jordbruk och livsmedelshantering tvingas att övergå till en industrialiserad och exportinriktad produktion från sådd till konsumentprodukt.

Våra jordar brukas allt mindre på naturens villkor utan drivs i stället på frihandelspolitiska och den så kallade marknadens villkor.

I vissa delar av världen såväl i u-länder som i i-länder finns det naturbrukare som är beredda att kämpa för sitt inflytande över brukning och brukningsmetoder som är långsiktigt hållbara även för kommande generationer. Dessa möter raffinerad ekonomisk krigsföring från politiskt och industriellt håll.

David mot Goliat
Genom så kallad demokratisk tågordning (men utan demokratiska möjligheter till inflytande och insyn) och med stora kemi- och livsmedelsföretags lobbingverskamhet förs en David mot Goliatkamp där utgången trots allt inte är given.

Kriget förs på olika fronter.

• En metod är att använda patent på GMO (genmanipulerat material). Genom att införa patent på liv införs också ett maktmonopol över fröet och sådden.
• Kontraktsodling är sedan given för fröpatentägaren där industriella villkor ställs på natubrukaren, odling och uppfödning. (Jfr. hur vi succesivt inför dessa principer med lite olika aktörer i till exempel England och Sverige.)
• Internationella investeringsavtal som gynnar redan ekonomiskt starka företag och spekulatörer. I dag ser vi återigen i skogslänen hur baggböleriprincipen ger möjlighet för klippare att kortsiktigt ”förvalta” skog och därmed också jord. Ska råvaruproduktion och förädling av livsmedel ske med samma principer?
• Handelsavtal med vidöppna gränser även för foder och mat slår ut inhemsk livsmedelsproduktion här i dag genom prisfall och till och med dumpning.

Styr hela kedjan
utvecklingen driver fram multinationella maktorgan i form av företag som styr hela livsmedelskedjor inklusive odling. Samtidigt sker inte helt ologiskt en avveckling av regionala självständigt brukande bönder och deras livsmedelsförädlingsföretag. På så sätt försvinner (först i perifera befolkningsglesa områden) ett brukande som baseras på egen odling av produkter anpassade till landskap, jordmån, klimat, tradition, et cetera. Livsmedelsindustrin fusioneras till större och större enheter. Redan idag ingår delar av den forna kooperationen i multinationella företag. Resten av kooperationen är med fastlåst roder på väg att införlivas, på grund av den liberala konkurrenslagstiftningens oantastliga helighet, med världens multijättar.

Det här sker över hela världen i en allt mer skenande fart. EU och USA är två av de mest agerande parterna i det här roulettespelet med världens viktigaste naturresurser. På storsvenskt vis är våra regeringar och Sveriges stora bondeorganisation (med unikt ägarintresse i livsmedelsindustrin) med och spelar i vad de tror är elitserien för att driva denna ut-/avveckling vidare genom EU och frihandelsorganisationen WTO. (Se beslut och remissvar till exempel Agenda 2000, CAP-reformen, Beslut Berlin mars 1999.)

Det är mot den här bakgrunden vi ska fatta beslut om vi i framtiden ska behålla eller avhända oss vårt inflytande över våra ekonomiska producentföreningar med mejerier och handel med foder och förnödenheter.

Vi har facit från andra fsioner inom vår sektor som visar hur resurser i form av bank och slakteriverksamhet centraliseras och därmed hur regionala resurser och arbetstillfällen försvinner från skogslänen.

I vårt land behövs än så länge inte sofistikerad GMO eller andra maktmetoder för att överta kontrollen över vår förädling och i förlängningen våra jordbruk. Vi har skänkt bort stora delar av regionala producentföreningar och är nu på väg att ge upp det som är kvar.

Att först förlora materiella och mänskliga resurser och insatser i föreningarna för att sedan mycket fattigare och gentemot en mycket starkare konkurrent försöka bygga upp något nytt är slöseri. Låt oss i stället använda medlen till att bygga jordbruk och förädling där våra och inte pampas och präriejordbrukens ideal avgör vår framtid.

Medlemsomröstning
Skjut upp frågan om fusion. Ge demokratin en chans genom en sluten medlemsomröstning med en mer allsidig information och debatt än den bild som styrelsens ensidiga ja-attityd givit till sitt enda förslag.

Våra livsmedelsföretag är till för att förvaltas för regionernas invånare och för att de stora såväl som små jordbruksenheternas framtid. Ge jordbruk värt namnet den livsviktiga betydelse det egentligen har.