Agrobränsle i konkurrens med odling av mat i Europa och i världen

Med en inblandning av t.o.m. så litet som 5,75% agrobränsle i bilarnas drivmedel skulle det ändå krävas att 20% av all spannmålsarealen i EU skulle behöva tas i bruk för agrobränsleproduktionens räkning. Om man så toge i bruk all åkerareal i hela EU skulle det ändå bara räcka till att täcka 30% av dagens drivmedelsförbrukning i EU. Om EU istället skulle importera detta agrobränsle skulle problemet bara flyttas över till andra länder och Europas stora beroende av importerad energi skulle bestå.  

Istället för att rikta in sig på att minska transportberoendet (att spara på energi) så engagerar sig de industrialiserade länderna i agrobränsleprojekt i tropiska länder som Colombia, Indonesien, Malaysia, Brasilien,… Vilket hotar livsmedelssäkerheten och den biologiska mångfalden där istället.

Det är nödvändigt att starta en genomgripande debatt i Europa om hur vi ska prioritera bruket av vår åkermark. I en sådan debatt bör det till exempel även uppmärksammas att den typen av köttproduktion som i industriländernas animalifabriker kräver väldigt stora åkerarealer, inte minst i tropiska länder varifrån mängder med fodersubstitut importeras till EU (EU är världens största importör av jordbruksprodukter i form av djurfoder till animaliefabrikerna).

Agrobränslesubsidier istället för CAP-stöd?  
CPE förundrar sig över hur Kommissionen kan låta sig förföras av den starka agroindustrins lobbying till förmån för odling av agrobränsle på EU:s åkerjordar. Utan legitimitet och stöd i den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens regler, utan internationell eller social legitimitet och samtidigt som man förebådar en sänkning av jordbruksbudgeten efter 2013, försöker agroindustrins lobbyister nu övertyga den allmänna opinionen om nödvändigheten av att istället ge subventioner till odling av agrobränsle. Det kommer att innebära fortsatt stora subsidier till de stora industrijorbruken och till agroindustrin.

Jordbruket skulle kunna bidra på ett positivt sätt till att minska den globala uppvärmningen:
– genom att förändra jordbruksmetoderna (genom att till exempel minska användningen av kvävegödsel, som står för 40% av energiförbrukningen i det europeiska industrijordbruket),  

– genom att gå in för organiskt-biologiska odlingsmetoder för att därigenom binda mer kolföreningar i våra jordar,

– genom att stödja framställningen av olja pressad ur oljeväxter direkt på gårdarna, liksom produktion av biogas ute på gårdarna,

– genom att stödja utvecklingen av elektricitet och energi framställd med olika typer av solfångarsystem, till exempel uppsatta på taken på lantbrukets byggnader.  

Det är nödvändigt att förändra jordbruks- och handelspolitiken  
Klimatförändringen ger underbetyg åt nuvarande CAP- och WTO-politik, vilken bara ökar transportbehovet och tvingar fram en koncentration av all verksamhet istället för att prioritera en sund effektivitet, som ger arbetstillfällen och en god miljö. Detta är vad EU har att ta ställning till vid sitt nästa möte den 8/9 mars och inte fortsätta att försöka ge intryck av att agrobränsle är något att satsa på och ge subsidier till.