Torgny Östling om Mali-mötet

Nyligen hölls en konferens om matsuveränitet i byn Nyéléni ute i öknen i Mali. En suveränitet formulerad för nationers/befolkningars självklara rätt att odla och skydda sin produktion av basmat.

Under enkla förhållanden samlades miljöorganisationer, sociala rörelser och naturbrukare från världens olika hörn. Där hölls seminarier och formulerades förslag för hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och mot dagens internationella ekonomiska politik. (Se bilder på hemsidan med namn på fotograf.)

Enkla förhållanden betyder inte simpla argument eller lösningar. Tvärtom, globala nätverk och organisationer presenterar analys och förslag – Inte färdigformulerat – Utan i ett ständigt intensivt samtal som pågår via nätverksuppkopplingar, möten lokalt – hemmavid, kontinentalt – länder emellan och globalt som nu senast på World Social Forum i år i Nairobi. Ofta är våra träffpunkter samordnade med bevakning av och uppvaktningar i Världshandelsorganisationen WTO och FN när delegater samlas för viktiga beslut.

Begreppet Matsuveränitet skapades på ett Via Campesina-möte på nittiotalet och har sedan dess blivit känt som de formuleringar som bäst beskriver principer som rörelsens, naturnära brukande bönder, kustfiskare, lantarbetare, ursprungsbefolkningar tror på som hållbara.

Men organisationen med sina 200 miljoner medlemmar, de flesta i Syd, har inte någon ensamrätt på “suveräniteten” – utan principerna utvecklas tillsammans med paraplyorganisationer med uppgifter att skydda miljö och mänskliga rättigheter.

Att matsuveränitet inte finns med i svensk debatt om globalisering är ingen slump.

Den svenska politiska analfabetism som vi lever i efter införandet av avregleringar i tidigt nittiotal Den kan förklaras och det bör förklaras en nutidshistoria som inte får gå förlorad – om hur vi rev folkhemmet och flyttade in i ett kontinentalt politiskt / ekonomiskt system – en filial till globaliseringen – utan att såg eller förstod själva flytten.

Riksdagsledamöter som tryckte på fel knappar då, vill inte kännas vid sina ställningstaganden nu. I ett av andra tusentals anslutningsförslag pläderade eniga remissinstanser och en enig riksdag för EG:s kapitalliberaliseringsdirektiv samtidigt som de antog den första OECD-upplagan, senare känt som MAI-avtalet. Sverige släppte m.a.o. elanläggningar med t.ex. fallrättigheter, skogar och jordbruk med mark och allt, fri för spekulation i EG-men också fritt för hela världen. Och det under en rubrik om utländska förvärv av fritidsfastigheter.

Naturresursförvaltningen här, i det resursrikaste området i EU, är den sektor som radikalt förändrats p.g.a. skiftet från folkhem till tillväxtekonomi.

Man kan bilda sig en uppfattning genom att läsa statistik om minskande antalet bönder, skogsbrukare, kustfiskare, renskötare.. men för att förstå vad som händer med t.ex. allemansrätt, småviltsjakt, landsbygdsbefolkningens situation och näringar då krävs mer –

Bl.a. att se vilka “värstingar” vi är i EU:s och WTO:s frontoffensiv för nyliberalistisk ekonomi och hur vi väljer för egen del att ockupera andra befolkningars landareal, vatten, energi och växtnäring istället för att själva producera våra livsnödvändigheter.

Hur mycket eget val är det för fattiga stater att släppa in exportinriktade staters multinationella företag när bolagen utnyttjar de bästa jordarna och fiskevatten för intensiv odling eller industriellt fiske för att förse västvärlden med ett överflöd av produkter?

Matsuveränitet, Food Sovereignty, Livsmedelssuveränitet, sak samma, var en motreaktion mot att livsmedel skulle betraktas som vilka varor som helst när WTO bildades 1995.

Från att vara en fråga om mat, land och odling utvecklas suveräniteten till att vara en fråga om förvaltning och därmed fördelning av gröna förnyelsebara resurser på land och till havs.

Handel underlättar matförsörjningen på planeten. Dessutom blir det lite roligare att leva med produkter från andra delar av världen. Men därifrån till dagens förbud mot att skydda sin basmatproduktion är steget långt eller snarare ett riktigt snedsteg – sett ur miljö- och resurssynpunkt och FN:s mänskliga rättigheter med artiklar om rätten till mat.

Suveränitetsprinciperna är alla brott mot dagens handelsregler och framförallt de i Syd och i Nord så förhatliga handelsrelaterade direktiven.

Våra mål om lokal kontroll och förvaltning av land, jordbruk, fiskevatten och skogar är redan det ett brott mot relaterade bestämmelser.

Likaså vårt motstånd mot patent på livoch genmodifierade grödor, djur, skogar… GMO visar vilka våldsamma villkor våra kollegor lever under, världen över.

Genusperspektiven tar sig andra former och uttryck än i urbana samhällen med krav på att kvinnor ska ha rätt att äga land. En stor del av världens befolkning är bönder och hälften av dem är kvinnor. Landfrågan, kreditvärdighet, etc. för dessa bönder har ett nära samband med befolkningsfrågan.

Suveränitet för oss brukare bygger på självbevarelse och solidaritet och faller ännu mer på plats nu när energi- och klimatfrågor äntligen tar global plats. Vi uttrycker särskilt nödvändigheten av att det är lika viktigt att sköta och förvalta jord, skog, vatten och biologisk mångfald i Syd som i Nord och vice versa.

Sydländska brukares ansiktsuttryck är svar nog när de stött på det svenska mantrat att vi ska köpa vår föda från Syd genom att lägga ned det nordliga jordbruket för att hjälpa utvecklingsländerna. Bakom förvåningen finns jordnära kunskaper och insikter och nu en bild av dagens västerländska kolonisatörer vare sig det är reklammakare från Timbro eller svenska lagom-anpassade WTO-kritiker.

Vill vi vara med i debatten utanför den svenska ankdammen och globalisera OBS-debatten, söka alternativ, bemöta pessimistiska framtidsutsikter, samtidigt som vi debatterar energianvändning och klimatpåverkan. Då behövs tankevändor.

Kan vi se bortom Lissabonprocesser eller Kyoto-avtal? – bortom våra nuvarande oljeberoende tillväxtsystem? – Då finns möjligheten att skapa nya samhällen inom ramen för vad fotosyntesen producerar per år i förhållande till arter och individer som ska försörjas på den här planeten. 

Den svenska grenen av Via Campesina, NOrdBruk, var med på mötet i öknen.

Vi föreslår: Släpp den Politiska Korrektheten och låt Mali bli en tankvända.

Där är nu Matsuveränitet inskriven i grundlagen samtidigt som Mali också är en av de få stater som i praktiken inte bidrar till växthuseffekten.

       Torgny Östling

Artikeln publicerades, i förkortad version, i Sveriges Radio OBS 22/3 2007.