Jordförvärvslagen är viktig för demokrati, mångfald, frihet och utveckling
Angående debatten i ATL om jordförvärvslagen
Med jämna mellanrum dyker det upp någon som vill förändra jordförvärvslagen så att det blir möjligt för juridisk person att äga skogs- och jordbruksfastigheter. Det förefaller vara människor med drömmar om privat imperiebyggande som främst förfäktar bolagisering av mark. Att med våld eller list skapa sig ett eget kungarike eller ett furstedöme är inte längre möjligt. Men ett litet, eller stort, företagsimperium i hägnet av demokratiskt skydd skulle vara möjligt om baggbölerilagen togs bort. Dessa bolagiseringsförespråkare brukar hävda att baggbölerilagen spelat ut sin historiska roll.
Det har den inte, tvärtom. Historiskt har alltid de folk som ägt sin egen mark, sina egna produktionsmedel varit friare än dem som inte haft den förmånen. I de samhällen där jordägandet varit koncentrerat på några få, har livegenskap och feodalsystem varit förhärskande, till förfång för utvecklingen. Svenskarna, med relativt sett många små ägare har varit ett friare land än de flesta på kontinenten. Denna frihet att ta egna initiativ och skapa ny verksamhet är en viktig förklaring till att industrialismen utvecklades tidigare i Sverige än i många andra länder.
I Norrbottens län är det privata ägandet extremt litet. Därför fanns innan industrialismen få människor där. Med industrialismen kom en storskalig industristruktur, med utländskt och statligt ägande. De avgörande besluten och vinsterna på satsat kapital hamnar inte i Norrbotten. Därför är Norrbotten än idag Sveriges i särklass mest konjunkturberoende region.
I Värmland klarade man den första vågen av industrialism bra, eftersom ägandet fanns i länet. När sedan ägandet genom industrirationaliseringar flyttade från länet hamnade man i mycket sämre läge. Idag syns en tydlig skillnad mellan de områden i Värmland där bolagen är stora markägare och de områden där det privata ägandet ännu dominerar. Utflyttning, stagnation och nyfattigdom tilltar där bolagen äger marken.
I Skåne och Skaraborg är nästan all mark privat ägd. Där föds ständigt nya företag och konjunktursvängningarna är sällan riktigt besvärande.
Möjligheten till egen försörjning, i vid mening, är en demokratisk rättighet. Egen mark ger en sådan möjlighet till oberoende som gör medborgaren mer motståndskraftig mot utpressningsliknande förhållanden på arbetsmarknaden. Det ger också möjlighet för fler att parera för varierande konjunkturer.
Det finns inte två markägare med identiska markbitar som också brukar dem exakt lika. Privatägd mark måste också skiftas, absolut senast vid arv. Därmed gynnas mångfalden.
Ytterligare en fara med bolagsägd mark är att bolag är mycket känsligare för marknadssignaler. Bolagsägd mark blir därför mycket mer utsatt för propåer från intresseorganisationer och myndigheter, samt ofta därmed även lagstiftning. Man kan utan överdrift kalla denna påverkan för intellektuell monokultur.
Detta regelverk kommer sedan att drabba även den privatägda marken, till förfång för såväl individens frihet som hennes integritet i ägandefrågor. Inte bara för att bolagen blir anonyma beslutsfattare, utan också för att de blir en del av den klan av anonyma beslutsfattare som även omfattar tjänstemän i offentlig eller påtryckarorganisationers verksamhet.
I ett slag för demokrati, frihet och utveckling vore det mer lämpligt att kräva att minst 90% av all jord- och skogsbruksmark skall vara privat skrivs in i grundlagen. Lagstifta sedan att staten, kyrkan och bolagen får 100 år på sig att sälja, men att planer för hur de ska göra det presenteras senast 2030. Ett framtida scenario med folk som inte äger marken de går på, för att den genom bolagsaffärer, fusioner och byten ägs av internationella företag, är inget som lockar eller främjar frihet, självbestämmande och demokrati.
Mats Jangdal, Norrbotten (även bott i Jämtland, Värmland och Skaraborg, numera Skåne), f.d. mjölkbonde, även journalist och författare. Debattör i egna Frihetsportalen
Thomas Gunnarsson, Västergötland, f.d. mjölkbonde, NOrdBruksmedlem, författare till bl.a. ’Jordbruk Delete’ (2019) och ’Jordbruk 2.0.1’ (2011).
Samuel af Ugglas, Skåne, f.d. bonde