Rapport från ECVC Public Policy-arbetsgruppsmöte: läget i länderna

Den 6–8 mars anordnade ECVC det första fysiska mötet i Bryssel med arbetsgruppen för Public policy sedan pandemin. 20 platser fanns för representanter från ECVC:s medlemsorganisationer, där resa och logi ersattes och simultantolkning på engelska, franska och spanska fanns att tillgå. Deltagarna kom från Frankrike (4 pers), Spanien (4 pers fördelat på 3 organisationer), Italien (3 pers), och en vardera från Portugal, Belgien, Tyskland och Irland samt jag, Maximilian Isendahl, från Sverige. Det fanns dessutom ett mindre antal som deltog digitalt.

Mötet började med presentation av Andoni García Arriola (Ehne Bizkaia) om det senaste årets arbete, dynamiken i Bryssel och möjligheterna att påverka. Exempelvis konstaterades att den nya CAP planerad till 2027 troligtvis blir försenad, men att det går att ge förslag på förändringar av de nationella strategiska planerna under de första tre månaderna varje år. Därefter gav varje deltagande organisation sin syn på de viktigaste debatterna i sina länder.

Tyskland
AbL: Arbetar angående nya regler kring gödsel och blötläggning av torvjordar, GMO, samt en del om ”carbon farming” och lagen om hållbara matsystem (SFS-law). Djurhållning är en annan viktig fråga, där det nu arbetas kring en ny lagstiftning, som de dock inte stödjer på grund av bristande djurskydd. De planerar att föreslå förändringar av de nationella strategiska planerna för CAP (EU:s gemensamma jordbrukspolitik), och jämför strategiska planer från olika länder. Tyskland har en ny jordbruks- och miljöminister som de anser är en besvikelse och svår att arbeta med. Landgrabbing förekommer allt mer, speciellt i östra delarna av landet.

Spanien
COAG: Byråkratisering och digitalisering försvårar läget, exempelvis måste alla bönder rapportera deras aktiviteter var 15:e dag, och staten använder satellitövervakning med uppdateringar var fjärde dag. Alla resurser blir handelsvaror, exempelvis är ’carbon farming’ ett stort hot då det ger incitament att köpa upp mark, vilket bland annat hedgefonder gör alltmer. Bönder måste i allt högre grad arrendera marken de behöver, vilket innebär större osäkerhet.

Ehne Bizkaia (Baskien): Numera arbetar mindre än 2 % av Baskiens befolkningen i jordbruket. Samtidigt kommer 65 % av bönderna strax att gå i pension, så organisationen fokuserar på förutsättningarna för unga bönder. Green Deal, Farm to Fork-strategin, och CAP har inte tillräckliga verktyg att göra något åt detta. Den första laboratoriekött-fabriken kommer etableras i Baskien. Den regionala regeringen lyssnar på Ehne Bizkaia i vissa frågor men de stödjer labbkött, den lobbyn är stark.

Sindicato Labrego Galego (Galicien): Jordbruket i Galicien är främst fokuserat på komjölksproduktion, men det är alltmer riskfyllt och svårt att få lönsamhet, stöden i CAP är avgörande för fortsatt produktion. De tror inte att nya CAP blir förändrat till det bättre. Endast 21 % av markytan är användbar som jordbruksmark. Landgrabbing, gruvdrift, eukalyptusplantage, ”carbon farming” är stora hot. Unga som vill börja har svårighet att överleva uppbyggnadsåren. Köttproduktionen är i kris med de lägsta mjölk- och köttpriserna i Europa, nya kontrakt förhandlas nu fram och de förväntas bli mycket låga. Och medan det finns 45 miljoner grisar i Spanien är det kon som är symbolen för utsläppen, ingen hänsyn tas till själva produktionsformen. Det nya digitala byråkratiska systemet är för komplicerat, det blir omöjligt att hantera för många, speciellt småbönder: här får organisationen hjälpa till mycket.

Irland
Talamh Beo: Jordbruket är den största sektorn av Irlands ekonomi, där den främsta produktionen utgörs av mjölk och nötkött till export, medan frukt och grönt importeras. 50 % av jordbruken är nötköttsproducenter, men landet har endast två aktörer inom slakteri, vilket innebär en stor sårbarhet. Mjölkproduktionen är ekonomiskt sett dubbelt så viktig som nötköttsproduktionen, trots att den endast innefattar 11% av jordbruken.

Den stora debatten i Irland kretsar kring klimatförändringar; 30 % av landets utsläpp kommer från jordbruket och vattnet håller låg kvalitet. Regeringen har satt upp mål för en 25% minskning av utsläppen, vilket slår hårdast mot de små- och medelstora nötköttsproducenterna, trots att de har den minsta klimatpåverkan. Blötläggning av torvjordar är ett annat komplicerat problem där regeringen har höga mål för att minska utsläpp, men som har stor inverkan på jordbruket. Ett stort problem investeringsföretag som köper upp mark och planterar monokulturer av gran, som inte förekommer naturligt på Irland.

Talamh Beo arbetar med ett politiskt ramverk för lokal mat, där bland annat produktionsbaserat stöd till jordbruket föreslås. Ett sådant stöd skulle tydligt gå emot WTO:s jordbruksavtal Agreement on Agriculture, men tanken är att om det presenteras på ett sätt som får stort stöd kan det väcka debatt och kritik av det nyliberala systemet.

Frankrike
Confédération Paysanne: Stöd för demonstranterna mot höjning av pensionsåldern. Frankrike är ett stort jordbruksland men det håller på att förlora sin produktionskapacitet. Ekologiskt jordbruk är i kris med höga priser och lite stöd. De arbetar mot byggandet av stora vattenbassängen som kan koncentrera tillgången till vatten, samtidigt som torka har blivit ett stort problem i landet. Afrikansk svinpest, pesticider och djurvälfärd är andra viktiga frågor. GMO och att märkning av produkter som innehåller nya genomtekniker är en stor fråga för organisationen. Angående energiproduktion finns flera ambitiösa planer solpanelsparker, som är svåra att argumentera emot, trots att de är problematiska.

Confédération Paysanne arbetar mycket med CAP och den nationella strategiska planen. De förbereder en ny lag om etableringen av nya bönder, och arbetar för att kunna sälja mat till sjukhus och andra offentliga kök. 2025 är det dags för val av jordbruksfack i regionerna, där alla bönder kan rösta. Confédération Paysanne är vanligtvis det näst största facken, men har i ett par regioner fått flest röster.

Belgien
FUGEA: Tillgång till mark är ett svårt problem, där priser kan nå 40 000 euro/ha. Produktionskostnaderna ökar och de arbetar för att höja jordbruksstöden. Kortare leveranskedjor är nödvändigt för lönsamhet. Nätverket Agroecology in Action är ett utrymme där de lyfter olika frågor. Befogad och obefogad kritik av boskaps-skötsel och frihandelsavtal är viktiga ämnen för organisationen.

Italien
ARI: Organisationen har många lokala grupper, men relativt små ekonomiska resurser. Viktiga frågor är CAP, utsäde och markfrågan, där storbolag investerar i jordbruk och mark. Afrikansk svinpest har blivit ett allvarligt problem eftersom vildsvinspopulationen inte hanterats ordentligt. I vissa platser har all grisproduktion stoppats och det finns alltså områden helt utan tamsvin. Stöd till de drabbade hanterades mycket illa, de mesta pengarna försvann längs vägen och en de gick en betydligt mindre summa än vad som ursprungligen utlovades. Torka är ett stort problem, bland annat i norra Italien.

Portugal
CNA: Portugal har en långsam byråkrati, och det är avgörande hur den strategiska planen för CAP tillämpas. Även om priserna på jordbruksvaror stigit något, är det många som inte vet om kostnaderna kommer att täckas, och även kostnaderna för bevattning har ökat.

Sverige
NOrdBruk: Jag lyfte den låga självförsörjningsgraden i vårt geografiskt sett stora land, men att Livsmedelsstrategin från 2017 främst pratar om ökad produktion genom ökad export; Debatten kring jordförvärvslagen, som är så viktig i Sverige i och med att bolag förbjuds att köpa enskilt ägd mark; Att GMO är en fråga som debatteras rätt lite, och det är den fråga som jordbruksministern under det svenska presidentskapet i EU tydligast uttrycker en åsikt kring: ett tydligt ja till att tillåta nya GMO:er; Skogsbrukets betydelse i Sverige och vikten av att skogspolitiken ska vara en nationell angelägenhet; Problemen med exploateringsprojekt, gruvor och vindkraftsparker; Den höga beskattningen av låga inkomster; Att även om CAP är viktigt för lönsamheten, är det en fråga som är svårtillgänglig för många unga som börjar med jordbruk då det krävs minst 4 ha för att få stöd, och Sverige inte fullt ut använder det stöd som kan ges till mindre jordbruk.