Inga fröer för framtiden

Tove Sundström

En uppdatering gällande EU-kommissionens förslag om avreglering av nya genomiska tekniker, förändring av lagar om marknadsföring för utsäde och en sammanfattning av ECVC:s strategi för kommande motståndsarbete. 

Avreglering av nya genomiska tekniker från rådande GMO-lagstiftning

Den 5:e juni i år antog EU-kommissionen ett förslag som ämnar stötta de mål som beskrivs inom flertalet av EU:s gröna strategier. Förslaget, som är ett slags paket, innehåller dels ett förslag om att ändra lagstiftningen för marknadsföring av utsäde, dels ett lagstiftningsförslag som gäller avreglering av det som kallas ”nya genomiska tekniker”. Nya genomiska tekniker (förkortat NGT) innebär, till skillnad från GMO, ingen introduktion av främmande genetiskt material till en organisms genetiska uppsättning, utan utgår enbart från en omflyttning av organismens egna genetiska material. 

De som äger och de som lobbar för dessa tekniker menar att detta är en väsentlig skillnad – en skillnad som ger grund till ett undantag från EU:s rådande lagstiftning om reglering av GMO. Produkter framställda med NGT påstås nämligen vara säkrare och mer precisa i sin framställning. Dessutom menar man att det är viktigt att de kommer ut på marknaden som ett verktyg i en grön omställning – NGT kan hjälpa oss öka livsmedelsproduktionen och minska jordbrukets beroende av kemiska bekämpningsmedel. 

Det finns flera felaktigheter i dessa påståenden. Men låt oss åsidosätta de mest framstående osannolikheterna. Exempelvis att BayerCropScience, Corteva, Syngenta och BASF, företag som säljer både fröer och kemiska bekämpningsmedel, med hjälp av NGT skulle producera utsäde som inte är beroende av kemiska insatsmedel. Istället fokuserar vi på en aspekt som EU-kommissionen själva har ignorerat: Patenter. 

ECVC, som är den europeiska samordningen av La Via Campesina, har kritiserat kommissionen för att i sin analys gällande förslaget om avreglering helt ha utelämnat frågan om patenter. Den avreglering som föreslås, som innebär ett undantag från den spårbarhet och märkning som krävs för GMO, innebär också därför att allt det utsäde som produceras inom Europa riskerar att hamna i händerna på ett fåtal multinationella företag (några av de företag som nämns ovan, exempelvis); detta genom att patenter i praktiken kan komma att omfatta material som de inte avsetts för. Avregleringsförslaget innehåller dessutom ett förslag som innebär omvänd bevisbörda. Om en jordbrukare blir anklagad för brott mot immaterialrätten – alltså, för att bruka patenterade fröer utan att betala royalties till ägaren av patenten – så är det jordbrukaren själv som ansvarar för att bevisa sin oskuld. Om detta blir verklighet kommer många, om inte majoriteten av jordbrukare, behöva avstå att ta eget utsäde för risk att bli anklagad för brott. Istället tvingas man köpa utsäde från företagen, år efter år. Dessutom, genom att vi förlorar spårbarheten, kommer det i vissa fall vara sant att jordbrukare begår brott – utan sin vetskap. Det kommer nämligen ske kontaminering, både till intilliggande konventionellt och ekologiskt bruk. I denna värld har de internationella företagen åstadkommit fullständig makt över liv – våra fröer.

Ändringar gällande marknadsföring av utsäde

Paketet med lagändringsförslag innehåller även förslag att skriva om den lagstiftning som inom EU idag styr hur vi tillåts marknadsföra utsäde. Vid en snabb anblick kan de förändringar som föreslås se bra ut. Exempelvis öppnas marknaden för nya bevarandesorter, äldre sorter och mer heterogent material (alltså utsäde som innehåller en bredare genetisk bas och därmed uttrycker större variation) – detta är positivt när vi beaktar biodiversitet och ökad resiliens. Enligt den rådande lagstiftningen får vi enbart marknadsföra material som uppfyller kraven för att hamna på EU:s sortlistor: enformighet, stabilitet och distinkthet. Dessa kriterier är svåra att uppnå samtidigt som man värnar om genetisk variation och lokal anpassningsförmåga inom en gröda. Vid en djupare analys av det här förslaget så inser man dock att detta även släpper in patenterad GMO. Genetiskt modifierat material är nämligen svårt att stabilisera, och skulle gynnas av en mer tillåtande lagstiftning som inte kräver samma beständighet. Då slipper företagen som producerar dessa att spendera åratal med att stabilisera sina nya produkter. Att tillåta marknadsföring av mer heterogent material vore gynnsamt av flera skäl, men då behöver NGT och GMO uteslutas helt och hållet.

Ytterligare en följd av detta är att jordbrukare förlorar rätten att använda egenproducerade fröer. Alla sorter som idag finns med på EU:s sortlistor täcks av växtförädlarrätten (Plant Breeder’s Right), vilket innebär att den som odlar har rätt att spara utsäde från sin egen odling – även då utsädet innehåller patenterat material (dock inte utan att betala royalties, i sådana fall). Men då förslaget introducerar undantag från EU:s sortlistor försvinner denna grundläggande rättighet. Nya listor skulle nämligen inte omfattas av växtförädlarrätten.

En annan stor nackdel med detta nya förslag om marknadsföring är att jordbrukare regleras på samma sätt som internationella marknadsaktörer, det vill säga – samma krav på byråkrati och registrering finns vid byte av ett mindre antal fröer, jordbrukare emellan. ECVC kräver att jordbrukare inte enbart tillåts undantag vid till exempel fröbyte, utan istället tillskrivs rättigheter. Att byta fröer jordbrukare emellan bör inte ses som en marknadshandling, utan som ömsesidig hjälp. Fröbyte är en uppbärande grundsten inom livsmedelsproduktion världen över, och om EU-kommissionen begränsar denna rättighet ytterligare begränsar de även möjligheten att uppnå de mål gällande hållbarhet som de själva satt upp. Genom dynamisk och lokal förädling av fröer ökar vi deras anpassningsförmåga och deras motståndskraft. Den odlade biodiversiteten behöver öka. Den är ständigt sjunkande, till stor del på grund av de uniformitetskrav som ställs genom EU:s sortlistor och på grund av möjligheten att patentera fröer. 

Inkluderat med dessa ändringsförslag är även förslaget att omvandla det rådande direktivet till en gemensam EU-reglering. Inom ett direktiv är det möjligt att anpassa implementeringen nationellt, och tillåter viss flexibilitet och självbestämmande för EU:s medlemsländer, medan en reglering inte gör det. Fröer behöver anpassas lokalt efter ekonomiska, sociala, lagliga och inte minst biologiska förhållanden inom vilka de produceras. Inom denna gemensamma reglering skulle heller inte medlemsländer längre tillåtas förbjuda marknadsföring eller användande av GMO, inte heller sorter som är resistenta mot herbicider; idag råder förbud mot båda eller någon av dessa i 17 av 27 medlemsländer. Som om detta inte vore nog vill även kommissionen införa straff för de som orsakar skador genom användning av herbicidtoleranta sorter (skador kan till exempel vara kontaminering av vattendrag, eller medicinska skador hos människor som utsätts för herbicider). Inte straff mot de som marknadsför och producerar dessa produkter – utan för jordbrukaren som använder dem. Detta är för ECVC ett bevis på det starka lobbyarbete som görs av fröindustrin, makten de besitter, och bristen på faktiska önskningar om en grön omställning som råder inom kommissionen. Internationella och storskaliga aktörer får fritt fram för marknadsföring av hälsofarliga produkter, och vid skador tvingas samhället betala. 

ECVC:s motståndsarbete 

Spanien, som nu håller presidentskapet inom EU-rådet, har sagt att de vill arbeta så snabbt som möjligt för att få igenom dessa två förslag. Men i maj 2024 är det EU-val och ECVC hoppas på att kunna fördröja processen till dess. Vid nyval krävs nämligen att nya utredningar i frågan görs, vilket förväntas ta lång tid. 

I slutet av september 2023 hölls under tre dagar möten för ECVC:s interna arbetsgrupp om utsäde och GMO. Under dessa dagar analyserades och diskuterades de förslag som lagts fram av kommissionen. Under den sista dagen formulerades en strategi för fortsatt motståndsarbete; en fullständig avvisning av båda förslagen – avreglering av NGT, samt förslaget om en förändrad lagstiftning för marknadsföring av utsäde. Det finns ett stort motstånd inom parlamentet mot det förstnämnda förslaget. Många parlamentariska partier och flertalet medlemsländer har uttryckt oro över förlorad spårbarhet, utökade patenter och deras påverkan när det gäller biostöld. Dock saknas allierade partier när det gäller att motverka förslaget om en förändrad lagstiftning för marknads-föring av utsäde, vilket innebär att ECVC tvingas fokusera på att kritisera förslaget grundligt och framhålla krav på ändringar.

Demokratiska brister

Att tillägga när det gäller dessa förslag är att de nu drivs fram genom oerhört snabba processer. Både Europas gröna parti (European Green Party) och Europeiska socialdemokratiska partiet (Party of European Socialists) protesterar mot detta; då man ombeds presentera en generell inställning till förslagen, samt lägga fram ändringsförslag, har man knappt hunnit starta interna diskussioner. Samma sak gäller på nationell nivå – tidsramen tillåter knappast att Europas befolkning bildar sig en uppfattning i frågan för att kunna ta ställning och påverka politikens riktning. Dock stöds dessa otillräckliga tidsramar av Europas liberala, konservativa och högra partier, som har majoritet. En annan demokratisk brist som ingår i ECVC:s kritik är att de analyser som utgör underlag till förslagen är så pass bristfälliga att det bör klassas som olagligt att lägga fram dem.

Vill du engagera dig i motståndsarbetet?  Dessa två förslag innebär, om de röstas igenom, stora förändringar för inte bara för små- och medelstora livsmedelsproducenter inom Europa, utan även för mindre fröproducenter och för alla oss som äter den mat som produceras inom Europa. Konsekvenserna sträcker sig även till resten av världen, eftersom de lagstiftningar som råder i Europa har stort inflytande. Om du vill lära dig mer – kontakta NOrdBruks styrelse. Som medlem i föreningen är du välkommen att delta på arbetsgruppsmöten och ta del av uppdateringar som skickas ut genom dessa arbetsgrupper.