Nätverksträff med norska småbrukare
Den 21 augusti träffades representanter från norska och svenska småbrukarföreningar i vackra Borgvik, Värmland.
Deltagare från norska sidan: Norsk Bonde- og Småbrukarlag och Natur og ungdom (norska motsvarigheten till Fältbiologerna) och från svenska sidan: Förbundet Sveriges Småbrukare, Familje-jordbrukarna, Nordbruk och LRF Värmland.
Totalt var 15 personer samlade och mötet hölls med en lös dagordning och det blev mer ett diskussionsmöte om de olika förutsättningar som finns för ett levande småskaligt lantbruk i respektive land och eftersom vi var nyfikna på hur de gör i Norge så fick Tor Jacob Solberg Ordförande för Norsk Småbrukarlag svara på frågor från den svenska sidan.
Norsk Bonde- og Småbrukarlag (i fortsättningen NBS) har ca 6500 medlemmar, de får inga statsstöd. Medlemsavgiften för en aktiv medlem är 7000:-/år och för en passiv medlem 1000:-/år. NBS får ca 600 000:-/år från kooperativa föreningar som Tine och Lantmännen i form av återbäring.
NBS har ett utvecklat samarbete med miljörörelsen, La via Campesina, Framtiden i våra händer, arbetarrörelsen och även till EAT Foundation. NBS försöker genom samarbete med ytterligare för oss lite oväntade institutioner som kulturvärlden, att söka samsyn där det går och skapa en positiv spiral för NBS. Tor Jacob pratade varmt om deras sätt att samarbeta på de punkter man var överens och sätta motsättningarna till sidan.
NBS jobbar hårt för ett jämlikt samhälle där bönder kan leva på sin lön. I Norge är genomsnittslönen 210 000 per år medan genomsnittet i landet är över 700 000. Att få upp lönsamheten för norska lantbruket är en av Norskt Småbrukarlags viktigaste frågor.
Tor Jacob berättade vidare att NBS är tätt knutna till den norska arbetarrörelsen och att de tillsammans utarbetat sloganen “Vi spiser alle rundt samme bord”.
NBS (avlönade) sekreterare Anton berättar att antalet jordbruk minskar hastigt även i Norge. Från att varit 260 000 gårdar 1920 och 100 000 gårdar 1970 så är antalet nere i 36 000 gårdar idag.
Norge har en boplikt som är indelad i två olika varianter: personlig och opersonlig boplikt. Där personlig boplikt innebär att personen ska bo på stället sammanhängande i minst fem år. Den opersonliga boplikten innebär att ägaren till stället ska se till att någon annan bor där.
Att kunna bibehålla en levande landsbygd underlättas av att det i Norge finns jämfallsrätt, som innebär att producenter av till exempel elektricitet får skatta i kommunen där produktionen sker. Viktigt är också att det finns en fungerande lokal infrastruktur för att urbaniseringen inte ska öka.
NBS samarbetar med miljöorganisationen Natur og Ungdom med ett projekt: Grønt spatak. Det är ett initiativ där Natur og Ungdom ordnar praktikplatser för jordbruksintresserade ungdomar under sommarlovet.
Patrik från LRF Värmland berättade om Interreg Sweden som är ett projekt för att främja en smartare, grönare och mer social gränsregion. Det finns en del pengar att söka där för ett samarbete över gränsen.
En representant från Familjejordbrukarna tog upp problematiken angående aktivister och nitiska tjänstemän som gör större skada än nytta. T.ex. när åfåror återställs med sämre flöde som följd och orsakar översvämningar.
När dagen skulle avrundas blev tyvärr diskussionerna lite surriga och flera frågor togs upp utan någon direkt konkret diskussion, bl.a. gemensamma inköpsrabatter som liknar de som LRF har.
Själv fastnade jag som hastigast ihop med Natur og Ungdom och deras “Grönt Spadtag” som jag tyckte var ett väldigt trevligt initiativ som jag gärna hade sett något liknande av i Sverige.
Mina reflektioner från dagen är att det verkar som norrmännens sätt att samarbeta ändå är mer framgångsrikt än den svenska rörelsens interna smågnabb och att medelålders vita män är med råge representerat på bägge sidor av gränsen.
Från ett krispigt höstigt Dalsland
Maria Ekholm ledamot NOrdBruk Styrelse