Norsk bonde- och småbrukarlags årsmöte i Hamar den 29–30 oktober 2022

Jag, Eva Jonsson, besökte Norsk bonde- och småbrukarlags (NBS) årsmöte i Norge tillsammans med en mindre svensk delegation av representanter från Familjejordbrukarna och Förbundet Sveriges Småbrukare samt projektet Värmland Visar Världen Vägen.

NOrdBruk, Familjejordbrukarna och Förbundet Sveriges Småbrukare tog tillfället i akt att lära känna varandra lite mer och att försöka hitta det som kan vara gemensamt för oss alla. Vi samlades vid två tillfällen under helgen. Vi diskuterade de problem som finns inom det småskaliga jordbruket i Sverige och utmaningarna det innebär att vara små organisationer som kämpar med minskande antal medlemmar, små resurser och styrelsearbete som kräver mycket arbete och engagemang. Vi vill alla bättre få fram vårt budskap och bestämde därför att vi skulle samarbeta genom att skriva fler brev till myndigheter i form av artiklar med underskrifter från alla tre etablerade organisationer.

Men nu till själva årsmötet.

Detta var tredje gången som jag deltagit på NBS årsmöte. Jag är en stor beundrare av NBS – de är mycket välorganiserade. NBS består av 200 lokala småbrukarlag runt om i landet och 18 Fylkeslag (lokalföreningar i varje kommun) där organisationens gräsrotsarbete görs. Lokala problem kan diskuteras och lösas lokalt eller lyftas upp till riksorganisationen. Riksorganisationen har sitt kontor i Oslo med ca tio medarbetare på kansliet, och centralstyrelsen utgörs av åtta ledamöter.

NBS har också ett Utrikesutvalg som sköter omvärldskontakter. I utrikesutvalget sitter Marielle de Roos. Hon är småskalig bonde från Nordnorge, och var fram till årsmötet Norges representant i ECVC:s styrelse i Bryssel. Vid ECVC:s generalförsamling i Portugal avslutade Marielle sitt mandat och NOrdBruks representant Tove Sundström blev invald i styrelsen. Marielle berättade varmt om hur bra arbetsklimat det är i ECVC. Trots att ECVC är en liten organisation (dock näst största sammanslutningen av bönder inom Europa) kan man jobba aktivt för att nå fram i viktiga frågor inom EU.

I Norge finns två bondeorganisationer; Norsk bonde- och småbrukarlag och Bondelaget. NBS organiserar de mer småskaliga bönderna och Bondelaget de storskaliga. Men på mötet nämndes att ett flertal bönder detta år bytt från Bondelaget till NBS då de inte känt sig nöjda i sin tidigare organisation. Den nominerade nye ordföranden för NBS var en av dem som övergått från Bondelaget till NBS.

Sverige, som medlemsland i EU, har lagt över styringen av jordbrukspolitiken dit. Norge är inte med i EU och kan på så sätt själva styra sin jordbrukspolitik. Både NBS och Bondelaget har förhandlingsrätt med regeringen om jordbrukets förutsättningar och ersättningar. Varje år förhandlar NBS fram ett avtal med staten; innan jag åkte till Norge var jag in på NBS hemsida och fick där fram en video där NBS förhandlare berättade om avtalsförhandlingen 2022. Det var intressant att lyssna på. Något som var anmärkningsvärt var uppgiften om att en representant från WTO (Världshandelsorganisationen) deltog i förhandlingarna för att se till att Norge följer frihandelsregler. Detta krav på att frihandelsanpassa avtalet var inte NBS nöjda med.

Här nedan ett utdrag om fjolårets avtal notat-til-naringskomiteen-jf-2022-23.pdf (smabrukarlaget.no)

”Resultatet av detta arbete kan bli avgörande för att säkerställa ett hållbart norskt jordbruk spritt över landet, som producerar mat med hjälp av norska resurser och stärker självförsörjningen. Vi behöver också mer kunskap om hur man kan nå 50 % norsk självförsörjningsgrad. Förstärkt självförsörjning är nödvändigt då vi inte kan och bör lägga beslag på stora arealer i andra länder för att producera mat till vår egen befolkning. Det är också en viktig åtgärd för norsk livsmedelsberedskap.I avtalet mellan jordbruket och staten togs lite höjd för långsiktig självförsörjning till fördel för kortsiktig livsmedelsberedskap. Metoder måste utredas för att säkerställa en övergång från dagens jordbruk, så att vi kan producera mjölk och kött från grovfoderresurser i in- och utmarker, och minska importen av kraftfoderråvara. Dessutom måste åtgärder göras för ökad produktion av norsk spannmål, potatis, grönsaker, frukt och bär och baljväxter. Det är viktiga åtgärder för att öka den norska självförsörjningen. Importskydd är inget ämne i jordbruksavtalet. Norska Bonde- och Småbrukarlag kommer ändå ta itu med detta. Flexibilitet i användningen av kron-tull och procent-tull ska vara på plats senast 2023. Budgetuppgörelsen mellan regeringen och SV hade stöd från flera partier. Det förväntar vi oss att lantbruket ingår i det arbete som ska göras i höst med en bindande och tidsinställd upptrappningsplan för att minska inkomstklyftan mellan jordbrukare och andra inkomstgrupper i samhället för alla bruksstorlekar, landsdelar och produktioner. Norska Bonde- og Småbrukarlag kräver att denna inkomstjustering nåtts under innevarande stortingsperiod.”

Norges självförsörjning ligger på 40% på jordbruksprodukter medan Sveriges ligger på 50% (dock är den avsevärt lägre då foder räknas in). Norge har betydligt sämre förutsättningar att bli helt självförsörjande på jordbruksprodukter jämfört med Sverige.

Något som de bönder jag pratade med nämnde att det blivit mycket mer byråkratiskt på senare år. Norge har utrymme i statsfinanserna och det används till fel saker. Staten har satsat på att ha en större organisation för att kontrollera och styra över jordbruket vilket ger arbetstillfällen. Men kontrollerna är inte så populära hos bönderna.

I Norge är det möjligt att tex ha ett jordbruk med endast 12 kor och ändå överleva som bonde. Det beror på att bönder får mer i ersättning för sin produktion än i Sverige. För ca 10 år sedan var skillnaden mellan en svensk bonde och en norsk bonde att inkomsten var ca dubbelt så stor för den norska bonden. I både Sverige och Norge ligger inkomsten för bonden ca hälften eller mindre av vad en medelinkomsttagare har. Det är också möjligt att ha en produktion överallt på landsbygden då det finns ett rikstäckande kooperativ som tar hand om producerad mjölk: Tine. Jag tror att bönderna har mer inflytande över kooperativet Tine i jämförelse med hur det är i Sverige. I Sverige har tex Arla börjat sätta upp orimliga regler eller utformning av produktion som gör det svårare för bönderna.

Norges lantbruks- och matminister Sandra Borch, (Senterpartiet) fanns som vanligt med på årsmötet. Hon höll ett långt tal under årsmötet där hon poängterade vikten av att norska konsumenter väljer norska produkter och att Norge fortsatt ska ha hög självförsörjning.

Första dagen fick vi alla delta i ett grupparbete där man skulle studera olika frågeställningar inom jordbruk och jordbrukspolitik, och finna kreativa lösningar. För varje frågeställning bildades nya grupper. Lösningarna som varje grupp kommit fram till presenterades sedan. Det var mycket givande att släppa loss kreativiteten och att ta vara på inspel från alla i varje grupp. Detta var också ett roligt sätt att ytterligare lära känna varandra.

En av frågeställningarna var hur marknaden ska regleras. Då det blir ett stort utbud på jordbruksprodukter sjunker priserna för bönderna. Vid diskussionen jag deltog i var ett förslag att reglera hur många djur man får ha per hektar och att kombinera detta med någon sorts buffert.

Norge har ju en fördel av att själva kunna utforma hur ersättningarna till bönderna ska se ut. Och därför finns det en motor i att vara en engagerad medlem i Norsk- bonde och småbrukarlag. I Sverige finns inte samma möjligheter att påverka sin situation som bonde då regler och ersättningar bestäms i EU-administrationen. Min personliga åsikt är att det då också blir mindre intressant att engagera sig i jordbrukspolitiken i Sverige då det är svårare att påverka. Ett medlemskap i NOrdBruk har fördelar då vi kan påverka EU-administrationen via ECVC i Bryssel. ECVC är dessutom en organisation som jobbar så att medlemsorganisationerna har stor insyn i arbetet som görs.

Det var som vanligt mycket lärorikt och gav många intryck och energi att vara med på ett sådant årsmöte där så många bönder samlas. Mötet gav en insyn i vilka frågeställningar norska bönder ställs inför och att bönderna påverkas av frihandelssystemet.